konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 820 och chaufförerna fick skönsmässigt bestämda skadestånd men inte anställningarna tillbaka. Fackförbundet ansågs inte skadeståndsskyldigt. Det är frapperande hur vag landsrätten var i sina formuleringar: Det är omöjligt att läsa ut någon bestämd uppfattning om vad som var skälet bakom avskedandena och vad som gjorde att de inte ansågs tillräckliga. Domslutet fastställdes av Højesteret. Højesteret inledde med att tillämpa grundlagen ochEKMR. Ingen regel på grundlagsnivå innebar att avskedandena var ogiltiga, vilket indirekt måste uppfattas som ett besked om att negativ föreningsfrihet inte fanns. När det gällde EKMRuttalade Højesteret att art. 11 inte kunde ”anvendes direkte, men bedømmelsen af afskedigelserne må ske efter [en lag av år 1982], der blev vedtaget for at opfylde Danmarks forpligtelser efter konventionens art. 11.” Avskedandena stred, fortsatte Højesteret, mot denna lag, och ”den forvaltningsretlige lighedsgrundsætning”.515 Ogiltighet var inte en rättsföljd enligt lagen, utan Højesteret anslöt sig till landsrättens skadeståndsbedömning. Fackförbundet ansågs inte heller i Højesteret skadeståndsskyldigt. Højesterets formuleringar var, jämfört med landsrättens, skarpa.516 Højesteret markerade grundlagens betydelse genom att inleda bedömningen med den. Mera oklart är vad som menades med att EKMR inte kunde ’anvendes direkte’. Det tyder på att EKMR, som såsom folkrättsligt regelverk i brist på inkorporering eller transformering inte hade ställning av dansk lag, dock skulle kunna användas ’indirekte’, genom tolkning.517 Den lag som tillämpades hade tillkommit just för att tillgodose kraven i EKMR,518 och formuleringen kan uppfattas som en bekräftelse på att lagen stämde medEKMR.519 Slutsatsen ligger nära till hands att EKMRhade fått ligga till grund för tolkningen av dansk rätt om det hade saknats en implementerande lag eller denna hade haft brister. Härefter uppkom en diskussion om den praktiska betydelsen av att domstolarna hänförde sig till EKMR.520 Dåvarande kandidatstipendiaten Lars 515 UfR1986 s. 898 på s. 916, båda citaten.. Jfr UfR1978 s. 626 samt ävenUfR1960 s. 33 (radiodebatt). 516 Jfr det ovan nämnda UfR1987 s. 1, där förhållandet var det omvända. 517 Jfr Erik Riis, kommentar till UfR1986 s. 898 i UfRB 1987 s. 50-55 på s. 54. Se även utan anknytning till det fallet Nørgaard 1987 s. 74-75 och 81-82. 518 Jfr Europadomstolens dom den 13.8.1981 i mål 7601/76 och 7806/77 Young, James och Webster mot Storbritannien. 519 Se härtill Lars Adam Rehof, ”Afskedigelse sommenneskerettighedsproblem” i UfRB 1987 s. 193-200 på s. 193-194 och Jensen 1999 s. 279-280. 520 Det diskuterades även huruvida det var möjligt att tolka grundlagenEKMR-konformt med tanke på att Danmark hade undertecknat EKMRinnan 1953 års grundlag antogs men
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=