kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 819 Detta var enligt René Gralla ett fall avDrittwirkung;513 en fråga om i vad mån den enskildes åsiktsfrihet kunde göras gällande mot en organisation och inte mot staten. Den negativa föreningsfriheten var som framgått inte självklar, och i UfR 1986 s. 898 kom den åter upp inför Højesteret. En busschaufför i Köpenhamnsområdet bytte trafikdistrikt och skulle då organiseras av Specialarbejderforbundet i stället för av Trafikfunksjonærernes Fagforening, men han vägrade byta förening. Ett antal busschaufförer anslutna till Specialarbejderforbundet strejkade då, varvid den förstnämnda busschauffören tillsammans med ytterligare några busschaufförer lämnade sina tidigare fackföreningar och gick med i Danmarks Frie Fagforening. De blev avskedade av arbetsgivaren. De menade, i en talan mot Köpenhamnsområdets trafikmyndighet, att de hade rätt till sina anställningar och att avskedandena var i strid med bland annat likheten inför lagen och föreningsfriheten enligt 78 § grundlagen och art. 11 EKMR. Trafikmyndigheten menade att avskedandena inte hade skett av det skälet utan på grund av att de olovliga strejkerna måste fås att upphöra; dessa hade indirekt orsakats av de aktuella chaufförerna. Avskedandena var det enda sättet på vilket problemet kunde lösas, oavsett om man kunde klandra de avskedade chaufförerna eller inte. Specialarbejderforbundet – som också var part i en del av målet som rörde skadestånd – accepterade inte att det fanns busschaufförer som stod utanför organisationen. Intressant nog blandades politik och juridik samman även på ett formellt plan, eftersom Inrikesministeriet intervenierade i processen på busschaufförernas sida mot trafikmyndigheten. Østre landsret fann att busschaufförerna hade avskedats i syfte att busstrafiken skulle återupptas. Det var inte bevisat att det egentliga syftet var olovligt och hade med föreningstillhörigheten att göra, även om ”disse problemer” hade med de olagliga strejkerna att göra. Landsrätten fann å andra sidan inte att ”situationen på tidspunktet for avskedigelserne”314 var sådan att det fanns tillräckliga skäl för avskedandena. De var därför oberättigade, 512 UfR1967 s. 46 på s. 48. 513 Gralla 1987 s. 178-179. 514 UfR1986 s. 898 på s. 916, båda citaten. pellantens protest at lade hans kontingent anvende også til de nævnte politiske formål. Det bemærkes i denne forbindelse, at det efter de foreliggende oplysninger, bl. a. om forholdene i England, må antages muligt også her i landet at etablere en ordning, hvorefter fagforeningsmedlemmers erklæring om ikke gennem fagforeningskontingentet at ville bidrage til partipolitik respekteres.”512
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=