konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 816 denas mänskliga rättigheter genom att hålla barnen i familjehem långt från dem och långt från varandra, men det aktuella målet gällde formerna för familjens återförening. Håkan Strömberg diskuterade på ett friare plan än i Norge och Danmark behovet av en differentiering mellan olika tungt vägande fri- och rättigheter. I praxis kom också en rättighet, nämligen rätten till domstolsprövning, i förgrunden. Det var i den frågan Sverige fälldes av Europadomstolen i två fall. Detta ledde till att en rätt till rättsprövning infördes, och de allmänna domstolarna blev mer vaksamma i frågan. I NJA1981 s. 1205 (domstolsprövning och grupplivförsäkring) kunde rätten till domstolsprövning i EKMRoch regeringsformen läsas samman, men det hindrade inte skiljeförfarandet i det aktuella fallet. I NJA1982 s. 853 (domstolsprövning av fackutträde) argumenterade hovrätten uttryckligen utifrån grundläggande fri- och rättigheter. Den typen av resonemang saknades helt hos Högsta domstolen men återspeglas i de fakta Högsta domstolen fäste vikt vid. Den enskilde hade rätt till rättssäker och opartisk prövning av sin tvistefråga. Samtidigt ville inte Regeringsrätten i RÅ1981 ref. 2:14 (den samlade skoldagen) närmare diskutera förhållandet mellan grundlag ochEKMR. De processuella garantierna var också viktiga i NJA1984 s. 903 (utlämning till Italien) när det gällde att bedöma rättssäkerheten i ett utländskt förfarande och i NJA1988 s. 572 (muntlig förhandling) när det gällde rättssäkerheten i svenska förfaranden. Sammantaget är det tydligt att rätten enligt EKMR till domstolsprövning har uppmärksammats på allvar, och ett faktiskt behov av den typen av kontrollmöjligheter har identifierats. I NJA1984 s. 662 (valutalagen II) fick lagstiftaren inte mot straffrättens legalitetsprincip, förankrad både i EKMRoch regeringsformen, gehör för sitt syfte med vissa regler, även om domstolen inte behövde gå in på dessa rättskällor närmare. Det gjorde dock Hovrätten över Skåne och Blekinge i RH 1988: 134 (“visst pris”). Slutligen skall noteras att Högsta domstolen i NJA1985 s. 893 (teatermanifest) och Regeringsrätten i RÅ1987 ref. 160 (privat- och familjeliv mot LVU) gjorde avvägningar mellan olika skyddade fri- och rättigheter: äganderätt (upphovsrätt) mot informationsfrihet, skydd för privat- och familjeliv mot ingripande för barnets bästa. Det stod klart att domstolarna inte nöjde sig med att lagstiftaren hade gjort en färdig avvägning, utan att avvägningen skulle återprövas i det enskilda fallet. Även om Högsta domstolen i 1985 års Sammanfattande slutsatser: Hand i hand i teorin, i viss mån i praxis
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=