kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 813 skyddades av upphovsrätten. Samtidigt avsåg manifestet den fortsatta verksamheten vid en stadsteater, och det fanns då ett allmänintresse av att information om detta spreds. En tidning hade – utan att i detta sammanhang skyddas av tryckfrihetsförordningens regler – publicerat manifestet. Högsta domstolen konstaterade: Grundlagens skydd för yttrandefriheten och informationsfriheten ”riktar sig visserligen endast till normgivaren men är ändå belysande i detta sammanhang”,494 konstateradeHögsta domstolen, och tog detta som skäl för att upphovsrätten i ett fall som det aktuella kunde få vika för yttrandefriheten: En sådan rätt för domstolarna att göra undantag från straffbestämmelser måste dock utnyttjas med största försiktighet. Domstolarna skulle ”visa respekt för lagstiftarens bestämmanderätt”,496 och det var visserligen mindre bekymmersamt ur legalitetsprincipens synvinkel att skapa nya straffrihetsgrunder, men även detta skulle innebära att ovissheten om avgränsningen av det straffbara området skulle öka. 493 NJA1985 s. 893 på s. 907. 494 NJA1985 s. 893 på s. 907. 495 NJA1985 s. 893 på s. 907. 496 NJA1985 s. 893 på s. 907. ”Å ena sidan gör sig sålunda i detta fall det upphovsrättsliga skyddsintresset inte starkt gällande. Bl a har manifestutkastet av allt att döma inte varit avsett att tillgodose upphovsmannens ekonomiska intressen. Dess innehåll har, fastän inte offentliggjort, varit känt i en ganska stor krets. Å andra sidan har det funnits ett betydande allmänintresse av att manifestet publicerades som led i nyhetsförmedlingen och som underlag för den pågående kulturpolitiska debatten angående stadsteaterverksamhetens mål och uppläggning. Informationsbehovet har accentuerats av att diskussionen rörde en verksamhet, som – låt vara i privaträttsliga former – drevs av det allmänna.”493 ”Vad saken gäller är alltså inte att ifrågasätta grundlagsenligheten i de föreskrifter i upphovsrättslagen som kan sägas medföra inskränkning i yttrandefriheten; att dessa i och för sig är förenliga med berörda bestämmelser i 2 kap regeringsformen kan knappast betvivlas. Det torde emellertid förhålla sig så att domstolarna har befogenhet att även utan uttryckligen angivet stöd i lag förklara ett annars straffbart handlande straffritt, när den uppkomna situationen är atypisk och knappast förutsedd av lagstiftaren samt starka motskäl kan åberopas mot en kriminalisering.”495 ”Konfliktsituationen i målet måste givetvis sättas in i ett större sammanhang och jämföras med andra, besläktade fall. Det förefaller vanskligt att säga hur långt ett
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=