konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 800 som kunde sägas ligga nära ’frimodige ytringer om statsbestyrelsen’ – sades uttryckligen i Rt. 1989 s. 257, där EKMRinte ens nämndes. I Rt. 1986 s. 267 hade två värnpliktiga och tre andra personer till nyinryckta soldater delat ut informationsblad innehållande starkt negativa beskrivningar av värnpliktstjänstgöringen och uppmaningar till motstånd mot befälen. De tilltalade dömdes i första instans och gjorde i Høyesterett gällande att de bestämmelser i strafflagen och den militära strafflagen som de dömts enligt visserligen inte stred mot 100 § grundlagen men måste tolkas i ljuset av den bestämmelsen. Majoriteten avslog överklagandena utan att diskutera grundlagens betydelse, medan en domare ville frikänna. Den skiljaktiga domaren åberopade 100 § grundlagen ochRt. 1978 s. 1072 (invandringsfientlig insändare) och menade att uttalandena inte var så allvarliga att de borde anses straffbara. EKMRdiskuterades inte av någon domare i detta fall. I Rt. 1982 s. 241 (Alta-älven) beaktades de folkrättsliga förpliktelserna till skydd för samernas rättigheter, men de fällde inte avgörandet. Man kunde emellertid, som makarna Smith, återknyta till Wolds resonemang och låta det internationella rättighetsskyddet i kraft av sin kvalitet passas in i det nationella rättighetsskyddet. Olika metaforer kom fram i diskussionen, men de låg alla nära Lord Wrights tanke att naturrätt och positiv rätt, eller i detta sammanhang internationellt och nationellt fri- och rättighetsskydd, kunde gå hand i hand. I Rt. 1983 s. 1004 (Børre Knudsen) vägde Høyesterett in sådana grundläggande rättsprinciper som fanns i internationella rättighetsdokument. Domstolen uttalade att så länge lagstiftaren hade gjort en avvägning mellan motstående etiska hänsyn skulle domstolarna respektera detta, men domstolarna skulle ingripa om det var fråga om bristande respekt för människolivet. Det måste dock vara fråga om flagranta brister i avvägningarna för att det skulle bli aktuellt. Det är en viktig markering att domstolarna skulle bevaka en sådan yttre gräns mellan rätt och orätt. I Rt. 1984 s. 1175 (sikring) lät Høyesterett EKMR, i belysning av anknytande praxis, få genomslag på så sätt att rätten till domstolsprövning tillgodosågs utöver vad som hade förutsetts i norsk lag. När det gällde yttrandefriheten avvägdes den i Rt. 1984 s. 1359 (pastor i närradio) mot skyddet mot diskriminering på grund av sexuell läggning, och i Rt. 1985 s. 1421 (Greenpeace) mot ärekränkningsbestämmelserna. I båda fallen fick yttrandefriheten vika. I några andra fall relaterades inte rättsfrågorna till skyddet för Sammanfattande slutsatser: Beaktande ja, genomslag oklart
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=