kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 799 maktlöst.454 En tidning hade på ledarplats kallat Greenpeace ”naturvernets terrorister”455 och liknat organisationen vid Baader-Mainhof-ligan. Byretten fällde tidningens redaktör för tryckfrihetsbrott, ’dödade’ uttalandena och dömde ut skadestånd. Høyesterett kom i en del frågor till andra slutsatser än byretten, men också Høyesterett fick anledning att pröva om de nyss nämnda uttalandena höll sig inom yttrandefrihetens ramar. Därvid tillämpade Høyesterett 100 § grundlagen och art. 10EKMR. Liknelsen med Baader-Mainhof-ligan ansåg förstevoterande vara mycket grov och oberättigad. Även om yttrandefriheten var mycket långtgående i den offentliga debatten om samhälleliga och politiska frågor, hade tidningen gått för långt. Eivind Smith har menat att det vid det här laget var fast praxis att läsa samman yttrandefrihetsbestämmelserna i 100 § grundlagen och i EKMR.456 Vad som emellertid ännu saknades var fasta kriterier för när yttrandefriheten och när skyddet mot kränkande yttranden skulle väga tyngst. Mortifikationsmål kunde i övrigt – se Rt. 1987 s. 1058 och 1988 s. 1398 – avgöras utan någon egentlig diskussion om yttrande- och tryckfriheternas betydelse, vilket är märkligt eftersom det fria meningsutbytet och opinionsbildningen i samhällsfrågor kan beröras. Advokaten SteingrimWolland tog i Lov og Rett ett samlat grepp om olika typer av begränsningar i yttrandefriheten och ställde dessamot skyddet för yttrandefriheten i FN-konventionen om mänskliga rättigheter och EKMR. Han menade att de yttrandefrihetsbegränsande bestämmelserna måste läsas så att de stämde med art. 10EKMR sådan den tolkats av Europadomstolen.Det var tveksamt om alla begränsningar var nödvändiga i ett demokratiskt samhälle. Wolland fann att det var fråga om olika angreppssätt: norska domare började med ärekränkning och övervägde sedan om yttrandefriheten kunde göra den tillåten, medan Europadomstolen började med yttrandefriheten och sedan frågade om det fanns tillräckliga skäl att inskränka den.458 Att 100 § grundlagen inte hade någon större betydelse ens i fall där tidningarna hade försökt utreda ansvaret för en missbedömning som hade lett till att 16 soldater hade dött – något 454 Se § 253 straffeloven. Rt. 1957 s. 33 (mortifikation av stortingsuttalande?) har behandlats i kap. 6. 455 Rt. 1985 s. 1421 på s. 1422. 456 E. Smith 1993 s. 270. 457 Se Europadomstolens domar den 26.4.1979 i mål 6538/74 Sunday Times mot Storbritannien och den 7.12.1976 i mål 5493/72 Handyside mot Storbritannien. 458 Steingrim Wolland, ”Når Høyesterett leser aviser. Om ytringsfrihet, menneskerett og straff ” i LoR1989 s. 465-478.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=