konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 792 från norsk tradition och i motsatt riktning jämfört med tendensen i flera västeuropeiska länder.423 År 1982 utkom Carsten och Lucy Smith – professor respektive førsteamanuensis vid Oslo universitet – med en bok om tillämpningen av folkrätten i norska domstolar.424 Redan i förordet markerade författarna att det inte var fråga omfolkrätten skulle beaktas av norska domstolar utan ”med hvilken styrke de folkerettslige kilder skal samvirke med de internrettslige kilder”.425 Boken byggde fortfarande på rättsläget från tidigt 1960-tal men väsentligen samma slutsatser kunde enligt författarna fortfarande dras, dock försågs texten med två tillägg av Carsten Smith: en artikel om internationella mänskliga rättigheter och nationella domstolar samt en efterskrift omRt. 1982 s. 241. Efter det att folkrätten hade upphört att vara en del av den allmänna naturrätten, som låg till grund för både nationell och internationell rätt, hade uppfattningen under i vart fall det sena 1800-talet och 1900-talets första hälft varit den dualistiska: att nationell rätt skulle tolkas till förmån för folkrättsliga åtaganden men att nationell rätt hade företräde vid klar motstridighet. Därefter hade emellertid särskilt justitiarius Wold år 1963 uttalat att EKMRborde anses ha företräde framför norsk lag, något som öppnade nya perspektiv.426 Enligt makarna Smith hade domstolarna själva tagit sig kompetens att tillämpa folkrättsliga normer. Denna kompetens hade blivit en författningsrättslig princip, vilket i sin tur gjorde att domstolarna var skyldiga att tillämpa folkrätt.427 Makarna Smith diskuterade en stor mängd rättsfall där folkrätten hade blivit aktuell inför norska domstolar. De menade, vilket särskilt Carsten Smith framhöll i sin avslutande artikel, att fokus inte borde riktas på konflikten mellan folkrättsliga och nationella regler utan på samverkan mellan folkrätt och nationell rätt som delar av samma rättsordning. Det var överflödigt att precisera olika kolliderande regler och fråga sig vilken som skulle ha företräde, när hela rättskällematerialet kunde värderas i ett sammanhang så att en regel kunde preciseras. Även om en klar lagregel fick anses ha en högre 423 Smith 1986 s. 351, 356-357, 363-364. 424 Smith och Smith 1982. Upplagebeteckningen, 2. uppl., kommer av att Carsten Smith år 1963-64 hade spridit manuskriptet i ett begränsat antal exemplar, se s. 3-6. 425 Smith och Smith 1982 s. 4. Framhävning i originalet. 426 Smith och Smith 1982 s. 14-31. 427 Smith och Smith 1982 s. 34. Generellt om folkrätten i norska domstolar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=