konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 786 Vid prövningen av de rättsliga frågorna fann Højesteret att Christiania hade fått en frist på tre år, inte en frist fram till dess att den ännu inte inledda idétävlingen hade ägt rum. Christianiterna måste alltså flytta. Vad Højesteret gjorde var alltså att uttryckligen begränsa sin behörighet med hänsyn till maktdelningen. Det är visserligen inget ovanligt att domstolar skapar rättsregler där sådana saknas, men uppenbarligen ansåg Højesteret att det skulle leda in på lagstiftarens område att ge ’levende brugsret’ företräde framför ’død ejendomsret’. Ditlev Tamm har lyft fram det ovanliga i att Højesteret markerade gränserna för den dömande maktens behörighet.401 Han liknade Christianias argumentation bland annat vid den i Bertolt Brechts Augsburger Kreidekreis,402 där pigan som hade tagit hand om barnet fick vårdnaden om det framför modern som hade försummat det. Henrik Palmer Olsen har uttalat att det var rätt klart att det inte fanns några rättskällor på vilka en dom i Christianias favör kunde stödjas.403 Professor Ole Krarup, som även hade representerat Christiania,404 ställde i en kommentar legalitetsprincipens krav på lagstöd för ingrepp i enskildas rättsförhållanden mot att äganderätten gav fri rådighet så länge inte annat följde av lag. Skulle Christiania anses ha utsatts för ett ingrepp i ett bestående rättsläge utan stöd i lag, eller skulle Christiania anses sakna rättsligt stöd för ingrepp i statens äganderätt? Krarup menade att ’mänskliga och sociala hänsyn’ hade legat till grund för många inskränkningar i avtalsfrihet och äganderätt, även genom rättspraxis. Domstolarna kamouflerade enligt honom vissa, men inte andra, mänskliga och sociala hänsyn under rättsliga begrepp.405 I en senare kommentar tillade han att domens kontrast mellan rättsliga krav och mänskliga och sociala hänsyn respektive mellan dömande 400 UfR1978 s. 315 på s. 319. 401 Ditlev Tamm, ”Af Højesterets historie i 325 år” i Højesteret 1661-1986. Særudgave avUfR, København 1986 s. 13-32 på s. 14-15. 402 Bertolt Brecht, ”Der Augsburger Kreidekreis” i Kalendergeschichten, (1953) Hamburg 1994, s. 5-18. 403 Olsen 2005 s. 349-350. 404 UfR1978 s. 315 på s. 318 not 6. 405 Ole Krarup, ”Om retlige begreber og retsgrundsætninger” i Juristen1979 s. 461-476. ”[H]vis Christiania ikke i kraft af givne løfter har et retligt krav på at fortsætte brugen af området, er domstolene udelukket fra ud fra de påberåbte menneskelige og sociale hensyn at tilkende Christiania en sådan ret. Dette følger af den opdeling af statsmagtens funktioner i lovgivende, udøvende og dømmende magt, som er fastsat i grundlovens § 3. Det er ikke domstolene, men regering og Folketing, som det tilkommer at tage stilling til dette spørgsmål.”400
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=