kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 785 rättsliga intressen var berörda. När målet kom till Højesteret hade lagen antagits och skulle bli föremål för folkomröstning. Højesteret höll med landsretten om att ”sålænge en lov ikke er kommet til eksistens” låg det utanför domstolarnas kompetens att avgöra om den valda typen av lagstiftningsförfarande och lagförslagets innehåll stämde med grundlagen. Att frågan om rätt förfarande valts kunde prövas senare, när lagen väl antagits, var en annan sak.396 I UfR1973 s. 694 gjordes också ett försök att få den sedermera antagna lagens grundlagsenlighet prövad. Detta misslyckades dock, då käranden inte berördes av lagen på sådant sätt att han hade ”en konkret og aktuel interesse i”397 att få frågan om lagens grundlagsenlighet prövad av domstolarna. Det får dock anses ha varit kreativa försök från kärandenas sida att få till abstrakt lagprövning av icke färdigbehandlade lagförslag respektive antagna lagar om överlämnande av makt till internationella organisationer, och den senare typen av mål skulle få stor betydelse längre fram. Kasernområdet Christiania stod oanvänt sedan försvaret hade lämnat det, och år 1971 tog ett antal personer det i anspråk. Försvarsdepartementet godkände preliminärt år 1972 att personerna bodde kvar. De kallade sig Fristaden Christiania. Därefter bestämde Försvarsdepartementet att fristaden skulle avvecklas och byggnaderna utrymmas senast år 1976, men fristaden förde en talan mot staten om att staten inte hade rätt till detta. I UfR1978 s. 315 avgjordes frågan. Højesteret konstaterade att Christianias advokater hade stött sin talan på privaträttsliga avtalsrättsliga regler, framför allt att det fanns ett löfte att personerna skulle få bo kvar till dess en idétävling anordnades, vilken ännu inte hade ägt rum. I andra hand gjordes gällande att en uppsägning skulle vara ”åbenbart usocial og uden aktuel interesse for det offentlige”.398 Højesteret betonade att frågan för domstolen var om Christiania på grund av löften från regeringen hade ett rättsligt krav på att använda området även efter den 1 april 1976. Højesteret ansåg sig begränsad av grundlagen att göra en vidare prövning, som omfattade sociala frågor och påståendet att ”Christianias levende brugsret må gå forud for statens døde ejendomsret”:399 395 UfR1972 s. 903 på s. 905. 396 UfR1887 s. 142 (tillfällig strafflag), 1941 s. 1070 (kommunistlagen); Jensen 1999 s. 244. 397 UfR1973 s. 694. 398 UfR1978 s. 315 på s. 318. 399 UfR1978 s. 315 på s. 319. Christiania-domen: rättigheter bortom lag?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=