konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 784 skolan. En kommunal skola hade tagit med barnen på utflykt till Köpenhamns Zoo, och kommunen hade stått för alla kostnader utom 2 kr per barn. Enligt landsrätten utgjorde skolresor ett led i den egentliga undervisningen, men då det fanns en stadgad praxis att föräldrar kunde åläggas bidra till kostnader för sådana resor stred det inte mot lag att låta föräldrarna betala beloppet. I Højesteret uttalade majoriteten att det inte var fråga om en utgift till folkskolan i folkskolelovens mening, och de fastställde landsrättens domslut. Enminoritet ansåg att utflykten hade varit frivillig och förefaller ha gjort ett slags helhetsrimlighetsbedömning av utflykten och beloppet. En annan minoritet resonerade på ett sätt som påminner om landsrättens skäl. Påfallande är att föräldrarna i förbigående hade nämnt 76 § grundlagen som ett principiellt stöd för sin uppfattning, men att ingen domstol tog upp grundlagsbestämmelsen till diskussion. Det hade annars varit naturligt att ta en utgångspunkt i 76 § och diskutera vad kravet på ’fri undervisning’ egentligen betydde. Utifrån ett sådant resonemang hade sedan frågor om bland annat utflyktens undervisningsmässiga relevans, beloppets storlek, samt utflyktens och tillskottets frivillighet, kunnat diskuteras på ett principiellt intressant sätt. I stället fokuserade diskussionen på en rad omständigheter av praktisk art, vilket visar att konstitutionen inte var särskilt närvarande i dömandet.394 Sammanfattar man dessa fall är det tydligt att den negativa sidan av konstitutionellt kritiskt dömande – att kontrollera en föreskrifts ’hjemmel’ – låg närmare till hands för domarna än att dra positiva slutsatser av grundlagsprinciper. Vid tidigt 1970-tal gjordes en del försök till konstitutionellt-judiciella innovationer. IUfR1972 s. 903 hade en landsretssagfører i Odense väckt talan mot statsministern och yrkat att denne skulle förpliktas erkänna att Danmark inte kunde tillträda Romfördraget enligt 20 § grundlagen utan att grundlagsändring enligt 88 § krävdes. Østre Landsret fann att den reella frågan i målet var om den lag som kunde komma att stiftas enligt 20 § skulle kunna åsidosättas som grundlagsstridig. Denna fråga kunde dock först bedömas när lagen hade antagits och då som en prejudiciell fråga i ett mål där en parts 394 Jfr Zahle 1986 bd 4 s. 112. Försök till konstitutionellt-judiciella innovationer Abstrakt lagprövning av maktöverlämning?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=