kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 783 utfärda vissa föreskrifter, en tolkning som Folketinget hade accepterat. Enligt Moe låg föreskriften utanför den naturliga språkliga förståelsen av bemyndigandet, och han menade att det var förarbetena som var avgörande för lagens tolkning.390 Förarbetena var här inte uttalanden om bemyndigandets räckvidd utan snarare tecken på att Folketinget hade accepterat att samma typ av föreskrifter utfärdades med stöd av bemyndigandet. Det ligger därför nära till hands att anknyta till de norska resonemangen i Rt. 1952 s. 1089 (valolja) och 1976 s. 1 (Kløfta) om att domstolarna inte borde bevaka hur delegation utnyttjades om Folketinget själv kunde bevaka detta. Ett ytterligare kriterium, utöver att föreskriften skulle falla inom bemyndigandets ordalydelse, var att den skulle falla inom dess syfte. Att det även fanns andra positiva effekter utgjorde inget hinder, så länge det angivna syftet också uppfylldes. Moe hänvisade bland annat till UfR1959 s. 704 (fetthalt i mjölk). Föreskriften måste också stämma med rättsordningens principer i övrigt; allmän lag kunde inte ändras genom bekendtgørelse. Slutligen ställdes – möjligen – ett starkare krav på lagstöd om föreskriften berörde en grundlagsskyddad fri- och rättighet. Moe hänvisade här till kravet på ’sikker hjemmel’ i UfR1977 s. 872 (skriftutdelning utanför kasern), men detta fall, som var avgjort i landsretten, var det enda uttryckliga stödet för en sådan princip.391 Bland senare rättsfall kan nämnas en dom från Vestre landsret i UfR1989 s. 346, som visar att en icke kungjord föreskrift inte kunde tillämpas som sådan, och även om den kunde anses som ett villkor för ett visst tillstånd, kunde den inte tillämpas om det inte kunde bevisas att de tilltalade hade fått del av den. Henrik Zahle tog i Juristen år 1982 upp frågan om ’hjemmel’ för frihetsberövande i ett grundlagsperspektiv. Frihetsberövande krävde lagstöd, vilket hade slagits fast i UfR1925 s. 277 (hjemmel i Danske lov?). Zahle tog senare också upp fall där föreskrifter åsidosatts för att de legat utanför det ämne som bemyndigandet angav eller det syfte som föreskrifterna fick ha, för att de tillkommit med förfarandefel; det kunde också vara fråga om att otillåtna medel använts.392 Ett fall där det hade varit naturligt att diskutera en föreskrifts grundlagsenlighet eller hjemmel i grundlagen ärUfR1983 s. 871 (skolutflykt till Zoo).393 Enligt 76 § grundlagen skulle alla barn ha rätt till fri undervisning i folk390 Moe 1981 s. 230. 391 Moe 1981 s. 236. 392 Zahle 1986 bd 4 s. 121-124. Se bl.a. UfR1979 s. 188. 393 Jensen 1999 s. 247.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=