konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 782 hetsprincip inte kunde åberopas mot skillnader i avgiftsnivåer när det fanns delegation till kommunerna. Att förutsebarheten inte gavs ett särskilt starkt skydd framgår avUfR1973 s. 11, som gällde ett skatteavdrag som kunde förväntas bli gjort följande år, men då hade avdragsrätten upphävts utan övergångsbestämmelse. Domstolarna ville, trots att avdragsmöjligheten också hade bekräftats i ett beslut av skattemyndigheten innan avdragsmöjligheten upphörde, inte medge avdrag utifrån de regler som den skattskyldige hade haft anledning att räkna med skulle gälla. En minoritet i Højesteret på två domare medgav dock avdraget eftersom det inte kunde ”antages at have været tilsigtet af lovgivningsmagten”385 att frånta skattebetalaren detta. LektorMogensMoe granskade i Juristen år 1981 betydelsenav legalitetsprincipen, närmare bestämt hur föreskrifterna i en ministers bekendtgørelse förhöll sig till de gränser som ett bemyndigande i en lag satte upp.386 Han framhöll att det fanns åtskilliga exempel på att domstolarna hade uttalat att det fanns brister i en föreskrifts lagstöd, att den ”ikke havde hjemmel”,387 och detta var något som stod i klar kontrast till den respekt domstolarna hade för lagar somFolketinget stiftat. Det konstitutionellt kritiska dömandet var alltså strängare i förhållande till bekendtgørelser än till lagar: ”Man skal ikke regne med, at domstolene følger en indsigelse om, at en lov er grundlovsstridig.”388 Moe inledde med att diskutera bemyndigandens ordalydelse.389 Han hänförde sig till UfR1955 s. 72 (moped på cykelväg) och 1957 s. 311 (vitaminer på apotek), där ganska stränga bedömningar hade gjorts: Om en lag inte gav tillräckligt tydligt stöd för att införa skyldigheter för enskilda, ansågs bekendtgørelse därom inte kunna tillämpas. I UfR1962 s. 826 (standsning av vejarbejder) hade ett bemyndigande tolkats så att det gav ministern rätt att 385 UfR1973 s. 11 på s. 14. 386 Moe 1981 s. 228-238. Se också Bent Christensen, ”Legalitetsprincippet. Forvaltningens behov for bemyndigelse fra lovgivningsmagten” i TfR1987 s. 163-196 ssk. s. 174-179. 387 Moe 1981 s. 228. Moe noterar (s. 229 och s. 237 not 3) skillnadenmellan frågan om en föreskrift har ’hjemmel’ i lag och frågan om ett beslut har ’hjemmel’ i föreskrift eller lag och koncentrerar sig – liksom jag gör här – på den förstnämnda frågan. 388 Moe 1981 s. 228. 389 Moe 1981 s. 229-230. Legalitetsprincipen (krav på hjemmel) som den enskildes skydd
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=