konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 778 Dessa båda fall är bra exempel på hur en generell inskränkning i möjligheterna att utöva en viss typ av äganderätt i praktiken kan drabba olika berörda olika hårt. För att det inte ska bli fråga om grundlagsstridig expropriation kan ersättning vara aktuell, men också andra tillvägagångssätt är möjliga. I fallet fanns en möjlighet till dispens i just de fall där intrånget drabbade som hårdast. Förutsatt att sådana dispenser verkligen beviljades när förutsättningarna var uppfyllda, kan sägas att det vore en överloppsgärning att vid sidan därav också ha en ersättningsrätt stödd på grundlagen. En annan fråga som uppkom till följd av den nya lagen var om den var tilllämplig på redan pågående verksamhet. IUfR1971 s. 666 hade Vestre Landsret avgjort ett mål om ett företag som hade grävt efter bergarten ’moler’ vid klintkanten trots att lagen hindrade grävning i sådana områden. Företaget hade därefter fått viss dispens men menade att det inte varit otillåtet att fortsätta tidigare påbörjad grävning. Såväl underrätten som Vestre landsret fann att lagen innehöll ett generellt förbud som företaget hade måst åtlyda, oavsett om samma typ av grävning förekommit tidigare. Landsretten tillade att eftersom det var fråga om ett generellt förbud kunde det inte heller anses vara fråga om expropriation. Båda instanserna bötfällde företaget, om än med olika stor bot. Målet prövades av Højesteret, se UfR1972 s. 603, som också bötfällde företaget. Där förtydligade företaget att om lagen skulle anses innebära att företaget hade måst upphöra med sin verksamhet, var det fråga om ett expropriativt ingrepp som skulle ge rätt till ersättning och som borde ha skett genom ett beslut riktat direkt mot företaget. Utan ett sådant beslut hade inte straffansvar inträtt. Højesteret uttalade att lagen var tilllämplig, oavsett om grävning hade utförts tidigare. Det var en generell reglering gentemot alla kustägare, och ingreppet var därför inte expropriativt. Åtta av de elva domarna lade också vikt vid möjligheten till dispens, som – med utgångspunkt i att ingreppet i äganderätten normalt var ganska begränsat – kunde bota särskilt hårda verkningar för vissa markägare. Samtliga domare uttalade att företaget hade varit skyldigt att rätta sig efter förbudet även om det hade utgjort expropriation. Torben Jensen har diskuterat om de åtta domarnas motivering öppnade en bakdörr för att omfattande äganderättsingrepp utan dispensmöjligheter skulle kunna anses expropriativa. Han har dock inte funnit sig kunna dra någon säker slutsats.378 378 Jensen 1999 s. 241-242.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=