kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 773 deres efterprøvelse af loves grundlovsmæssighed”.360 Sørensen menade att Germers indelning mellan expropriationsfrågor med större intressekonflikter och yttrandefrihetsfrågor återspeglande neutrala författningsprinciper inte var självklar; expropriationer behövde inte beröra politiska motsättningar medan yttrandefrihetsfrågor kunde göra det. Ett mera omfattande yttrandefrihetsskydd stämde enligt Sørensen dåligt med en tendens att ytterligare skydda den enskildes integritet mot kränkningar. Han identifierade därmed den kommande stora frågan om gränsen mellan yttrandefriheten och skyddet för privatlivet. I det sammanhanget varnade han också domstolarna för att genom lagprövningen ”spænde buen så højt at man nærmer sig bristepunktet”.361 Han anknöt till att lagstiftaren medvetet hade avvägt olika intressen mot varandra, och denna avvägning borde inte underkännas av domstolarna enbart med åberopande av ’väsensinnehållet’ i en så obestämd grundlagsprincip somyttrandefriheten enligt den danska grundlagen. Detta hindrade inte att grundlagsbestämmelsen var viktig för lagtolkningen i enskilda fall. Medan Germer alltså förespråkade en omfattande yttrandefrihet med tydliga undantag och ville undvika att domstolarna gjorde intresseavvägningar i enskilda fall, hänförde sig Sørensen således till lagstiftarens intresseavvägningar. Jens Peter Christensen362 noterade år 1989 och Joakim Nergelius363 år 1996 att Germers differentiering av de olika normprövningsmarginalerna ännu inte hade slagit igenom i Danmark. Christensen nämnde att Eyvind Olrik redan år 1921 hade nämnt att frågan om domstolarnas lagprövning inte borde avgöras bara på grundval av äganderättsskyddet, vilket Christensen satte i samband med tanken att domstolarna inte behövde vara lika återhållsamma när det gällde de politiska fri- och rättigheterna. Nergelius kommenterade också Sørensens recension med att uteslutandet av intresseavvägningar och kravet på säker grundlagsstridighet stämde med rådande, försiktig praxis. Ragnhildur Helgadóttir har emellertid år 2006 kunnat se saken i ett lite längre perspektiv. Hon har anfört att Germer var inflytelserik när det gällde introducera idén om ”substantive freedom of speech” i dansk rätt men att den fick genomslag i praxis först genom att EKMRbörjade göra sig gällande.364 360 Sørensen 1973 s. 359. 361 Sørensen 1973 s. 360. 362 Jens Peter Christensen, ”De danske frihedsrettigheder – nogle principielle og metodiske overvejelser” i Juristen1989 s. s. 1-7 på s. 5. 363 Nergelius 1996 s. 171. 364 Helgadóttir 2006 s. 180-181, jfr dock 193.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=