kapitel 1. inledning 99 terial olika författare åberopat i sammanhanget. En avvägning har alltså måst göras mellan risken att missa något relevant material och omöjligheten i att leta efter nålen i höstacken. Det är min uppfattning att det material som slutligen kommit att utgöra underlaget för avhandlingen är tillräckligt heltäckande. Över tid skiljer sig urvalet av fall åt. Tidigt är de relevanta fallen få, och de fåordiga domskälen måste tolkas utifrån de enskilda orden. Även rättsfall som inte utger sig för att handla om konstitutionella frågor kan vara relevanta och säga något om domarnas attityd till dessa frågor. Vid denna tid hänvisar jag till en del material som kan bidra till tolkningen av fallen. Senare finns ett överflöd av (ofta mångordiga) rättsfall, och då är ambitionen att diskutera vad domarna mera uttryckligt säger om sin attityd. Jag undviker i denna senare period att komma in på de bakomliggande materiella rättsreglerna mer än som är nödvändigt för att göra diskussionen om domarnas förhållningssätt begriplig. Jag går alltså inte in i detalj på exempelvis de olika ländernas processuella regler, regler om bestämmande av expropriationsersättningar et cetera; något sådant hade gjort avhandlingen alltför omfattande. Omfattningen av rätten till domstolsprövning berör jag i korthet. Materialmässigt har jag avgränsat mig så att jag endast behandlar tryckta källor, det vill säga parlamentariskt material, domar och doktrin. Skälet för detta är att jag koncentrerar mig på de tankar som uttryckts för att få offentlig spridning. Vid sidan av det juridiska materialet har funnits en (rätts)politisk debatt om domarnas roll i konstitutionella frågor. Det skulle föra alldeles för långt att försöka ge en heltäckande bild av den debatten utifrån debattartiklar, tidningsledare och kampskrifter. Materialet är således väsentligen begränsat till som finns i de traditionella rättskällorna, även om angreppssättet är ett annat i och med att ambitionen inte är att fastslå innebörden av ’gällande rätt’ vid olika tidpunkter utan att analysera en rättslig aktörs attitydförändring på ett rättskulturellt plan. I vissa tidsperioder har emellertid den rättspolitiska debatten utanför dessa rättskällor letat sig in i rättskällematerialet, och då beaktar jag det utifrån den premissen. Beträffande en del av de jurister som varit viktiga för rättsutvecklingen finns en diskussion om i vad mån deras rättsvetenskapliga ställningstaganden varit politiskt motiverade. Det gäller särskilt Aschehoug i Norge, Petrén i Sverige och i viss mån Ross i Danmark. Detta är en fråga som jag berör i respektive sammanhang, men jag finner inte för egen del någon anledning att knyta olika jurister till politiska uppfattningar. Skälet för detta är att gränsen är mycket svår att dra. En jurist som är engagerad i rättsfrågor kan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=