kapitel 1. inledning 89 de synes ha gällt i Norden.296 Senare har ytterligare formkrav lagts till, såsom kontrasignation och promulgation. I normprövningssammanhang kan det argumenteras för att en sådan ordning leder till att en domstol som ställs inför ett kungligt påbud bör undersöka om det har meddelats på sådant sätt att det är utfärdat på statens vägnar. Detta är den så kallade formella normprövningen. Den varken förutsätter att olika typer av föreskrifter är hierarkiskt ordnade eller hindras av att statsmakterna är hierarkiskt ordnade. Den innebär bara en metod att urskilja bindande föreskrifter från privata förfoganden. Den har inte varit särskilt kontroversiell. Den ingår i den negativa sidan av konstitutionellt kritiskt dömande. Rådet och parlamentet var ursprungligen inte i motsatsställning till kungen utan biträdde denne.297 Parlamentets roll som motvikt till kungen, kontrollerande kungens maktutövning och bevakande folkets rättigheter, dominerade de tyska 1800-talsdiskussionerna. Om kungen ensam utfärdat en föreskrift, på ett formellt korrekt sätt men utan parlamentets samtycke trots att föreskriften avsåg rättsfrågor där sådant krävdes, kunde kungen sägas ha agerat utanför sin kompetens. Detta är den så kallade kompetensprövningen. Den förutsätter inte att olika typer av föreskrifter är hierarkiskt ordnade och den hindras inte av att statsmakterna är hierarkiskt ordnade. Grundlagens avgörande betydelse ligger inte i att den är högre rangordnad utan att den ger regler om kompetensfördelningen. Att domarna skulle utföra kompetensprövning var inte särskilt kontroversiellt på det tyska juristmötet år 1862298 och inte heller generellt i den tyska 1800-talsdoktrinen.299 En diskussion har förekommit i fråga om kompetensprövningen rätteligen (i vart fall numera) borde anses inkluderad i den formella prövningen,300 men i en historisk studie är det svårt att göra så. Eftersom kompetensprövningen var så specifik till sin natur – kärnfrågan var ju om parlamentet själv kunde skydda sin lagstiftningsrätt gentemot kungen eller om domstolarna borde bistå med detta – bör den här behandlas separat.301 I vidare mening 296 Se Herman Schück, Rikets råd och män. Herredag och råd i Sverige 1280-1480, Stockholm 2005. 297 Loughlin 2003 s. 21. 298 Verhandlungen des 3. Deutschen Juristentages, s. 56-61. 299 Se nedan kap. 3 avsnitt 1. 300 Nergelius 1996 s. 673; se ävenNJA2005 s. 33 (partiell grundlagsstridighet II) på s. 42-43. 301 Man kan, för fullständighetens skull, komplicera saken ytterligare genom att uppfatta även den materiella prövningen som formell prövning (riksdagen har haft rätt att fatta beKompetensprövning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=