kapitel 1. inledning 81 det som att den som motsatte sig ”den Vorrang der Verfassung vor dem Reichsgesetz” jämförelsevis enkelt kunde avböja lagprövningsrätten: lex posterior-principen gällde då, och därför ”konnte es keine verfassungswidrige Norm geben”.264 Då gällde i stället en ”Vorrang des Gesetzgebers”.265 Detta skall ses i motsättning till de ovan diskuterade konstitutionerna som utgör ett slags samhällsfördrag, där makten fördelas ut till olika organ och normtyperna placeras i en hierarki. Det återstår att diskutera mixed government eller balanced constitution.266 Där kan konstitutionen uppfattas som ett kontrakt mellan monark och folk eller monark och olika ständer. Det har redan diskuterats att ett sådant kontrakt kan fördela ut makten till olika statsmakter. Därmed är inte sagt att dessa statsmakter är sidoordnade och normtyperna hierarkiskt ordnade, för grundlagen kan anses bara vara en fråga för de kontraktsslutande parterna att bevaka i förhållandet mellan varandra. Då är domstolarna underordnade de kontraktsslutande statsmakterna. Åter bör det poängteras att det är fråga om olika faktorer somhänger samman i en helhetsbild. Om de olika normtyperna avser olika rättsområden och handhas av olika myndigheter, är det rimligt att beteckna normtyperna som sidoordnade. Är grundlagens tillämpning lagstiftarens ensak medan domstolarna tillämpar lagen, har lagstiftaren sista ordet omgrundlagsenligheten. Lagstiftaren är då överordnad domstolarna. Redan det förhållandet att en dömande makt, som anser sig jämställd med lagstiftaren och tillämpar den överordnade grundlagen, och en lagstiftande makt, som anser sig överordnad den dömande makten och stiftar lagar på samma nivå sommen med annan adressat än grundlagen, gör olika bedömningar i fråga om en lags grundlagsenlighet, kan beskrivas i termer av konflikt. Desto mera kan mötena mellan olika delar av en fragmenterad rättsordning – såsom till exempel motsättningen mellanEG-domstolens krav på EG-rättens överhöghet och den tyskaBundesverfassungsgerichts förbehåll om att för tyskt vidkommande prövaEG-rättens förenlighet med fri- och rättigsom hade med demokratiseringen att göra kan jag inte hålla med om. Det låg i linje med ett av de etablerade synsätten. Se vidare om Ross’ motsägelsefulla placering av statsmakter och normtyper i förhållande till varandra kap. 7. 264 Kessel 2011 s. 224. 265 Kessel 2011 s. 228. 266 M. C. J. Vile, Constitutionalism and the Separation of Powers, 2 uppl., Indianapolis 1998, s. 3637, och Olsen 2005 s. 97-98. Konflikt eller samarbete, tillämpning eller tolkning?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=