kapitel 1. inledning 79 En annan sak är att maktdelning också har en annan innebörd, nämligen att det finns två (eller flera) ursprungliga makter, mellan vilka grundlagen är ett kontrakt. Dessa höll varandra tillbaka, och företeelsen kallas mixed government eller balanced constitution.253 Dessa har i detta kontrakt fördelat sin respektive makt på olika institutioner. Jag återkommer inom kort till detta. Resultatet kan, oavsett om makten utgår från folket enbart, från monarken enbart eller från dessa båda i motsatsställning, bli likadant, såsom att statsmakten fördelas på en lagstiftande, en styrande eller verkställande och en dömande makt; eller fler eller färre. Den sålunda tillkomna grundlagen kan, men måste inte, anses överordnad, och de tillkomna statsmakterna kan, men måste inte, anses sidoordnade.254 I de tyska 1800-talsdiskussionerna var utgångspunkten ofta att grundlag, lag och förordning var sidoordnade typer av lag.255 Alla utgick från kungen enligt den monarkiska principen, som år 1820 i Wiener Schlußakte definierades enligt följande: Hela statsmakten låg alltså hos den suveräne monarken,257 som i en grundlag kunde ha förbundit sig att låta ständerna medverka i utövningen av vissa rättigheter, nämligen lagstiftningen. Grundlagen, den lag som monarken stiftade med ständernas medverkan och monarkens egen lagstiftning avsåg då olika sakförhållanden och var sidoordnade. Eventuella konflikter mellan dem kunde handla om vem som rätteligen hade beslutskompetens258 men 252 McCloskey s. 6-9. Jfr Carsten Smith, ”Høyesterett – et politisk organ?” i Rettstenkning i samtiden. Rett – Økonomi – Politikk, Oslo 1992, s. 19: ”prøvningsretten [---] er et vern for minoriteter som ikke har vunnet fram i den politiske kamp”. 253 Loughlin 2003 s. 23, Olsen 2005 s. 97-98, 112-113, 116 och 122-125, se även Holmøyvik 2012 s. 379. 254 Jfr Holmøyvik 2012 s. 531-532. 255 Herrmann 2001 s. 63. Se t.ex. Paul Laband, Das Staatsrecht des Deutschen Reichs, bd 2, 1 uppl., Tübingen 1878 s. 67. 256 Art. 57, Schluß-Acte der über Ausbildung und befestigung des deutschen Bundes zu Wien gehaltenen Ministerial-Conferenzen. 257 Ständerna ansågs inte utöva statsmakt, se Stolleis 1992 s. 102-105 och Gusy 1985 s. 22. 258 Jfr resonemanget hos Karl Salomo Zachariä, ”Erstreckt sich das richterliche EntscheiSidoordnade normtyper, hierarkiskt ordnade statsmakter „Da der deutsche Bund, mit Ausnahme der Freien Städte, aus souverainen Fürsten besteht, so muß, dem hierdurch gegebenen Grundbegriffe zufolge, die gesammte Staatsgewalt in dem Oberhaupte des Staats vereinigt bleiben, und der Souverain kann durch eine landständische Verfassung nur in der Ausübung bestimmter Rechte an die Mitwirkung der Stände gebunden werden.”256
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=