RB 71 vol1

kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 661 grunder i Norge vid denna tid eller Jägerskiölds försök till närkamp med de historiska källorna i Sverige. I Danmark dök uttalandena på den grundlagsstiftande riksförsamlingen ständigt upp som en källa till olika tolkningar. Också i några rättsfall, som immuniteten för parlamentariker i Sverige och Norge och den Arnamagnæanske stiftelse i Danmark, blev historiska analyser en förutsättning för det konstitutionella dömandet. Detta tillsammans formar en uppgörelse med men också en bekräftelse av historiska händelser som grund för det konstitutionella dömandet: en del händelser rättfärdigar ett sådant dömande medan andra ligger till grund för kritik. Grundmönstret under denna period är nationalstatens enhet med den nationella lagstiftaren som enda normgivare. Sverige, Norge och Danmark hade anslutit sig till EKMRoch det innebar att det fanns en norm utöver de nationella som lagstiftaren borde och domarna kunde förhålla sig till. Särskilt tydligt i Norge, men också i Danmark och Sverige, ser man resonemang som visar att EKMRvar en realitet. I de norska tandläkarmålenRt. 1961 s. 1350 och 1966 s. 476 är det tydligt att högsta instansen var beredd att tilllämpa EKMR, även om det är oklart vad som skulle krävas för att en konventionsbestämmelse skulle få genomslag gentemot norsk rätt. I Danmark fick verkligen en konventionsbestämmelse genomslag i ett underrättsavgörande, och i Sverige tillämpades EKMRi några hovrättsavgöranden. Den dualistiska principen, som gällde redan tidigare, blev också uttryckligen bekräftad i praxis. Ganska tydligt är att statsmakterna fortfarande är hierarkiskt ordnade, med lagstiftaren som överordnad och den som i första hand tillämpar grundlagen. Detta är tydligast i Danmark och Sverige, bland annat i Undéns debattinlägg. I Sverige skulle på 1960- och 70-talen 1809 års regeringsform ersättas med ett nytt regelverk, som i grund och botten skulle formalisera de förfaranden som faktiskt hade gällt under ’det författningslösa halvseklet’. Föga förvånande blev resultatet mera praktiskt än principiellt, och 1970-talets blyår var inte heller en tid när konstituitionella begränsningar och maktdelning var vid sin höjdpunkt. Statsmaktshierarki, normhierarki? Rättens diversifiering och enhet Statsmaktshierarki och sidoordnade normtyper

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=