konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 660 andra världskriget kom igång något senare än så,790 men här finns ett första steg. I Sverige har motsvarande diskussioner inte satt några spår, sannolikt för att Sverige inte hade varit ockuperat. Perioden 1950-70 kännetecknas i ett bredare perspektiv av den ekonomiska utvecklingen: från 1950-talets rekordår eller guldår till det tidiga 70talets krisår. Tillsammans med de terroristdåd som drabbade Italien runt år 1970 har krisåren kallats blyåren, gli anni di piombo, en beteckning som passar i fler länder. Under guldåren gjordes grundlagsförändringar i Danmark och under blyåren förbereddes grundlagsändringarna i Sverige. Till sin karaktär, vad gäller domstolarnas ställning, domarnas ansvar för grundlagens tillämpning, ochmaktdelningen som helhet, är det mera som förenar än som skiljer de båda grundlagsändringarna. Jag kommer i nästa kapitel närmare in på fullföljandet av den svenska grundlagsreformen. I Danmark var det angeläget att slå fast att rättsläget var oförändrat utan att slå fast vad det egentligen innebar, och i Sverige var det angeläget att slå fast att domstolarna hade en lagprövningsrätt som de inte skulle använda – vilket i realiteten var innebörden också av det danska rättsläget. Allt detta innebar att frågan fanns kvar på dagordningen i form av den bittra eftersmaken av en oavgjord debatt. Detsamma kan sägas om debatten mellan bland andra Petrén, Undén och Jägerskiöld. I Norge var domarnas ansvar för grundlagstillämpningen en realitet på ett annat sätt; även om grundlagen tillämpades med försiktighet, tillämpades den åtminstone. Mot slutet av perioden var den emellertid svag jämfört med betydelsen av ’samhällsutvecklingen’. Perioden var en tid av inte bara ekonomisk utveckling utan också politiska önskemål om hur denna utveckling skulle förvaltas och fördelas. Samhället skulle förändras och moderniseras. Detta ledde förstås till att det var oklart i vilken mån grundlagarna – som var 100 eller 150 år gamla – kunde tillämpas. Parlamentarismen hade i realiteten åsidosatt vissa delar av grundlagarna, men vilka ytterligare delar hade fallit bort? Vilka nya delar hade tillkommit? Även om tiden präglades av en strävan efter enhet i uppfattningarna och skarpa debatter omvilken uppfattning som skulle utgöra denna enhet, debatterades på historisk grund. Detta är anmärkningsvärt, eftersom inriktningen i övrigt var att lagstifta för att förändra. Just därför fanns anledning att argumentera för att historien – de gamla grundlagarna –inte lade band på lagstiftaren, eller att den faktiskt gjorde det. Mot den bakgrunden bör man se det stora engagemanget i att analysera Aschehougs bevekelse790 Kjell Å Modéer, “ Det tredje riket inför rättshistorien. En litteraturöversikt” i SvJT1996 s. 108-148.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=