kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 655 Enligt Højesteret hade lagstiftaren beaktat att lagen kunde uppfattas som en expropriationslag och hade agerat därefter. Vad det gällde var närmare bestämt att enligt 73 §grundlagen kunde en tredjedel av Folketingets medlemmar beträffande expropriationslagar skjuta upp antagandet av lagen till efter kommande val. Regeringen hade inte ansett att lagen var en exproprationslag, men för säkerhets skull accepterat minoritetens synsätt. Detta visade sig klokt, eftersom domstolarna sedan fann att lagen var en expropriationslag. Å andra sidan stod möjligheten att skjuta upp antagandet av lagen inte öppen för andra typer av lagar – då fanns enligt 42 § grundlagen i stället en möjlighet att hänskjuta frågan till folkomröstning.779 I festskriften till Alf Ross frågade sig Poul Andersen vad som hade hänt, om regeringen hade vidhållit att lagen inte var en expropriationslag och inte accepterat att beslutet sköts upp till efter nästa val, eller motsatsvis, vägrat ordna folkomröstning om ett annat slags lag under påstående att den var en expropriationslag. Om domstolarna sedan skulle konstatera att det var fråga om den typ av lag som regeringen hade antagit inte var fallet, skulle de då finna att lagen hade tillkommit på formellt felaktigt sätt och alltså inte skulle tillämpas? Om domstolarna skulle ha en sådan kompetens, skulle minoritetsskyddet enligt 73 § grundlagen garanteras. Domstolarna skulle enligt Andersen vara ägnade att pröva en sådan fråga, eftersom det var en ren rättsfråga. De hade dessutom prövat om lagar tillkommit på formellt riktigt sätt i UfR1941 s. 1070 (kommunistlagen) och 1945 s. 570 (nödfinanslag). Frågan om lagen var en expropriationslag eller inte var visserligen en materiell fråga, men den frågan prövades bara som ett led i prövningen av frågan vilket förfarande som var det formellt korrekta. Ett sådant formfel som att inte skjuta upp beslutet om antagande eller att inte ordna folkomröstning, fast så borde ha skett, kunde inte anses oväsentligt. Andersen ansåg att domstolarna kunde pröva frågan och underkänna en lag som stiftats trots att en begäran från enminoritet enligt 42 eller 73 § inte följts.780 Andersen noterade att Alf Ross hade begränsat denna möjlighet till fall av ”aabenbare misbrug”.781 Ross’ skäl för detta var att det skulle vara olyckligt om lagar blev ogiltiga på grund av missbedömningar i svårbedömbara 779 Poul Andersen, ”Forholdet mellem Udsættelse med Stadfæstelse af Ekspropriationslove og Folkeafstemning” i Fskr. till Alf Ross, København 1969, s. 37-48, ssk. s. 37-46. 780 Andersen 1969 s. 46-48. Vidden av domstolarnas prövning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=