kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 653 fundatsen. Avslutningsvis skulle överföringen bekräftas i en traktat mellan de båda länderna. Den hade undertecknats men inte ratificerats när målet inleddes. Stiftelsen stämde staten genom undervisningsministeriet och ville i UfR 1967 s. 22 få fastställt att lagen genom vilken fundatsen hade ändrats var ogiltig såvitt angick delningen av stiftelsen i två delar. Stiftelsen menade att det var fråga om expropriation som inkräktade på stiftelsens äganderätt till arkivalierna och att förutsättningarna i 73 § grundlagen inte var uppfyllda. Särskilt kunde inte expropriationen anses påkallad av ”almenvellet”, och möjlighet till ersättning hade inte ifrågakommit. Stiftelsefundatser kunde inte ändras genom lag, när syftet med stiftelsen fortfarande kunde uppfyllas. Undervisningsministeriet motsatte sig yrkandet. Ministeriet argumenterade för att frågan hade betydelse för förhållandet mellan Danmark och Island, att stiftelsen närmast var att anse som en statsinstitution och att den var av så säregen karaktär att dess egendom inte skyddades av 73 § grundlagen. Den skulle inte bli av med egendomen, utan stiftelsen skulle delas. I vart fall var det så att en expropriation överensstämde med ”almenvellet”, sådant lagstiftaren hade uppfattat det, och en ersättning kunde inte bli aktuell eftersom stiftelsens egendom inte hade något marknadsvärde. Østre landsret fann att arkivalierna och kapitalet tillhörde stiftelsen och att den var en självägande institution. Även om det var fråga om delning av stiftelsen var det enligt landsretten fråga om ”tvangsmæssig afståelse”772 av egendom. Landsrätten fann att stiftelsens rätt till egendomen inte utan vidare kunde jämställas med sådana rättigheter som skyddades av 73 § grundlagen, eftersom stiftelsen inte tjänade individuella intressen. Även efter den genom lagen gjorda ändringen av stiftelsen skulle samma intressen som tidigare – forskning om och offentliggörande av skrifterna – tillgodoses. Dessa intressen hade redan från början haft en särskilt isländsk anknytning. ”Under hensyn til de således foreliggende ganske særlige omstændigheder”773 fann landsrätten inte att 73 § grundlagen var tillämplig. Lagen var alltså giltig. I Højesteret dömde tretton domare, varav åtta dikterade domen. De menade att stiftelsen inte var en statsinstitution utan en självständig stiftelse, vars egendom delvis nu skulle överföras till en nybildad stiftelse. Højesteret ansåg i likhet med landsretten att det var fråga om en ’tvangsmæssig afståelse’ men till skillnad från landsretten att stiftelsens rättigheter var skyddade av 73 § grundlagen. Frågan var då om bestämmelserna i 73 § var uppfyllda. 772 UfR1967 s. 22 på s. 29. 773 UfR1967 s. 22 på s. 29.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=