kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 649 Men frågan kvarstår: Vilken grundlagsbestämmelse kunde ha varit aktuell? Eftersom det är fråga om tillämpning av lag i efterhand på ett redan avslutat skeende ligger det nära till hands att åberopa själva maktdelningen, att den dömande makten finns hos domstolarna. Denna hade delvis kommit till uttryck i 47 § regeringsformen – domstolarna skulle döma efter lag och laga stadgar, medan förvaltningsmyndigheterna skulle följa även föreskrifter och instruktioner av andra typer samt konungens bud och befallningar; de skulle härvid hjälpa varandra. Detta hade lätteligen kunnat tolkas som att domstolarna inte skulle vara bundna av i efterhand träffade administrativa beslut i enskilda fall.753 Rätten till domstolsprövning av civila rättigheter enligt art. 6EKMRhade också kunnat aktualiseras av en förutseende högsta domstol. Var det rätt att låta domstolarna i tre instanser vara bundna av en myndighets – icke överklagbara – ställningstagande i den väsentliga frågan? Kunde domstolarna åtminstone pröva om myndigheten gått utanför det förvaltningsmässiga skönets rimliga gränser?NJA1964 s. 471 visar visserligen att lags grundlagsenlighet kunde prövas. Men fallet visar framför allt att Högsta domstolen var mycket försiktig med att uttryckligen diskutera grundlagsfrågorna. Det är tydligt att normprövningsmarginalen var bred, något som kan ha berott inte bara på lagrådets inställning till lagen utan också på att den tillämpats under lång tid och att det var svårt att hitta tydligt stöd i grundlagen för att underkänna den. Senare under år 1965 kunde Petrén ge en slutreplik på Jägerskiöld.754 Han konstaterade att huvudkontroversen rörde hur de förefintliga rättsfallen skulle tolkas, och han gjorde ännu tydligare än tidigare att han menade att fallen ”får anses vara uttryck för en bakomliggande allmän princip om att domstol i Sverige har en generell lagprövningsrätt”.755 Detta bekräftades när det gällde allmän civil- och kriminallag av rubriken till NJA1964 s. 471.756 Mot Jägerskiölds resonemang om lagrådets betydelse framhöll Petrén att lagrådet var ett rådgivande och inte ett dömande organ samt att både lagförslag och grundlagar kunde komma att ändras efter det att lagrådsgranskning skett. Slutligen återknöt Petrén till sin grundtanke, ”själva kärnfrågan: 753 Jfr Lavin 1973 s. 14-15. 754 Gustaf Petrén, ”Slutreplik om lagprövningsrätten” i StvT1965 s. 558-559. 755 Petrén 1965 s. 558. 756 Av honom refererat till som ND (Nordisk domssamling) 1965 s. 429. Petréns två slutrepliker
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=