konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 648 det hade varit lagstiftarens avsikt att så skulle vara fallet, och Högsta domstolen hade tidigare accepterat ordningen.750 Högsta domstolen avstod från att föra en djupare diskussion i ämnet: Hovrätten hade konstaterat att lagen hade lämnats utan erinran av lagrådet, och den bedömningen anslöt sig Högsta domstolen till. Rune Lavin har konstaterat att domen kan tolkas som att domstolarna skulle vara återhållsamma med att åsidosätta en lag som lagrådet inte haft invändningar mot.752 Jag ställer mig något frågande till Högsta domstolens domskrivningsteknik, särskilt mot bakgrund av rubrikens klargörande att det var en prövning av lags grundlagsenlighet som skedde. Frågan var uppenbarligen, om det var förenligt med grundlagen att förvaltningsmyndighet avgjorde en rättsfråga på ett för domstol bindande sätt. Problemet hade inte varit aktuellt, om förvaltningsmyndigheten hade haft rätt att förelägga enskild att vidta vissa åtgärder och att det hade varit straffbart att inte följa ett sådant föreläggande. Det som var aktuellt i fallet var att lagen angav vissa kriterier för när den skulle tillämpas, vilka öppnade för tolkning i det enskilda fallet. Om man nu som Lindgren från början av år 1960 hade haft en serveringslokal som verkade överensstämma med lagens krav, kunde man bli åtalad för att ha brutit mot lagen så som Arbetarskyddsstyrelsen i maj månad tolkade dess tillämpning på lokalen. Eftersom Arbetarskyddsstyrelsens beslut var bindande för domstolarna kunde Lindgren dömas för att ha agerat i strid med lagen även före dess beslut – oavsett om Lindgren varit övertygad om att han uppfyllde lagens krav och oavsett att han – som det framstår i rättsfallet – hade goda skäl för sin övertygelse. 750 Se härtill NJA1924 s. 646, där majoriteten i Högsta domstolen hade ansett sig bunden av Arbetsrådets uttalande att en lag om arbetstidens begränsning var tillämplig på en viss verksamhet. Ett justitieråd, Sundberg, var skiljaktig och uttalade att han ”[u]tan hinder av det utav arbetsrådet i målet avgivna utlåtandet, vilket tillkommit på en av åklagaren därom hos arbetsrådet efter målets anhängiggörande framställd begäran,” ansåg sig ”böra ingå i prövning av frågan huruvida omstämda arbete är att hänföra till sådant, varå gällande lag om arbetstidens begränsning äger tillämpning”. Vid en självständig bedämning kom han till samma slutsats som Arbetsrådet. 751 NJA1964 s. 471 på s. 475. 752 Rune Lavin, ”Lagprövningsrätten i en ny regeringsform” i FT1973 s. 14-15. ”På de av HovR:n anförda skälen och enär i målet icke förekommit något förhållande, som föranleder till att de av arbetarskyddsstyrelsen meddelade besluten om butikstängningslagens tillämpning å den av Lindgren bedrivna rörelsen icke skulle kunna läggas till grund för dom i målet, prövar KMlagligt fastställa HovR:ns domslut.”751
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=