kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 645 seringen av lagprövningen får sin speciella bakgrund i debatten med Undén: om den var kontroversiell i de politiska sfärerna fanns det en del att vinna på att få den att framstå som en nödvändig följd av själva hierarkin mellan grundlag och lägre författning. Intressant är att Petrén inte egentligen gick in på Jägerskiölds tendentiösa tolkningar av 1800-talets uttalanden. Men det behövde Petrén inte göra, om han koncentrerade sig på att diskutera normhierarkin i gällande konstitutionell rätt. 1828-30 års uttalande behövdes då inte som historiskt belägg utan som ett ovanligt pregnant exempel på hur normhierarkin kunde uttryckas. Stig Jägerskiöld svarade Petrén och inledde, trots sitt eget debattinlägg, med att trött fråga ”för vilken gång i ordningen?”735 domstolarnas lagprövningsrätt hade tagits upp. Han menade att Petréns, Reuterskiölds och Sundbergs argumentation inte var ny men aldrig hade ”mäktat övertyga”.736 Å andra sidan kunde han inte förneka att ett visst mått av lagprövning hade förekommit, och han preciserade nu sin argumentation. Att den materiella lagprövningen hade begränsats till författningar av lägre valör än allmän civil- och kriminallag hade en förklaring: Jägerskiöld fortsatte med att konstatera att det inte fanns något tydligt avgörande som bekräftade att egentliga lagars grundlagsenlighet kunde prövas. Han var inte beredd att dra några långtgående slutsatser av de rättsfall som fanns och han kritiserade åter grundlagsutredningen för dess glidande formuleringar, för att ha försökt ”smuggla in en så viktig och ur många synpunkter betänklig reform i vår statsrätt”.738 När det gällde Petréns uttalande att han hade tittat ”i facit”,739 nämligen Högsta domstolens ledamöters remissvar, kunde Jägerskiöld förstås hänvisa till skillnaden mellan Svea hovrätts remissvar och dom i NJA1951 s. 39I-II (kvarlåtenskapsskatt) och bland annat på den grunden frånkänna yttrandet betydelse som ’facit’. Dessutom 735 Stig Jägerskiöld, ”Genmäle om lagprövningsrätt” i StvT1965 s. 249-252 på s. 249. 736 Jägerskiöld 1965 s. 249. 737 Jägerskiöld 1965 s. 250. 738 Jägerskiöld 1965 s. 250. 739 Petrén 1964 s. 405, jfr Jägerskiöld 1965 s. 250. ”Denna begränsning kunde tänkas överensstämma med området för lagrådets prövningsrätt. Då Högsta domstolen och regeringsrätten genom sina företrädare i lagrådet ha att granska lagförslag även ur synpunkten av deras förenlighet med grundlag kunde en senare lagprövning, utförd av lägre instanser inom domstolsväsendet te sig föga lockande. Skall verkligen en underinstans kunna gå emot lagrådet?”737
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=