kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 643 en ”materiell likhetsgrundsats”724 som definierade fakta som fick eller inte fick läggas till grund för rättsliga skillnader. Gustaf Petrén hade som ledamot av förvaltningsdomstolskommittén avgivit ett remissyttrande över grundlagsförslaget och då anfört att domstolarna borde ges en tydligare grundlagsreglering. Utvecklingen kunde förväntas gå mot ett allt mera komplicerat samhälle med Petrén fann – också mot bakgrund av grundlagsdebatten – anledning att kommentera Jägerskiölds artikel: ”Denna lärer nämligen icke riktigt återgiva gällande rätt.”727 Petrén klargjorde å ena sidan att han delade Jägerskiölds uppfattning att någon lagprövningsrätt inte kunde härledas ut maktdelningen i regeringsformen sådan den uppfattats år 1809, å andra sidan att han motsatte sig Jägerskiölds omdöme om 1963 års grundlagsutredning att den uttryckt sig felaktigt och vilseledande. I den sistnämnda frågan kunde emellertid Petrén åberopa stöd – själv sade han till och med att han hade tittat ”i facit” – i Högsta domstolens utlåtande över förslaget till regeringsform, ett förslag som hade offentliggjorts efter det att Jägerskiöld hade skrivit sin artikel. Högsta domstolens ledamöter hade som redan framgått anslutit sig till utredningens lagprövningsvänliga ståndpunkt. Petrén fann anledning tillägga, att domstolarna kunde förväntas utnyttja sin lagprövningsrätt med ”största försiktighet”. Han anknöt till uppenbarhetsrekvisitet i NJA1961 s. 253 (valutalagen), ”vilket – om det blev generellt brukat – skulle starkt reducera lagprövningsrättens praktiska betydelse”. Petrén anförde emellertid att riksdagen ”kunde sägas ha ratihaberat ett eventuellt kompetensöverskridande”728 i det fallet, varför det inte kunde leda till alltför vittgående slutsatser. 724 Strömberg 1964 s. 31, båda citaten. 725 Strömberg 1964 s. 31. 726 SOU1965:2 s. 60. 727 Gustaf Petrén, ”Lagprövningsrätten än en gång” i StvT1964 s. 403-407 på s. 403. 728 De fyra senaste citaten från Petrén 1964 s. 405. ”Även om dessa metoder icke helt befriar domstolarna från uppgiften att företaga vanskliga värderingar, skulle de dock ge en fastare grundval för lagprövningen än de vaga bestämmelserna i [den föreslagna regeringsformen] 2 kap.”725 ”ett successivt ökande behov av ett självständigt och fristående domstolsväsende, vilket ser som sin uppgift att med oräddhet värna om de enskilda medborgarnas rätt enligt gällande lagar, förordningar och sedvanerätt. Domstolarna utgör garantin för att den avvägning mellan individens och samhällets intressen, för vilken gällande rätt är uttrycket, konsekvent vidmakthålles i praktisk tillämpning.”726
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=