konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 642 mera än att ”konstatera ett givet rättsläge”; man hade ”på ett diffust sätt” och med ”glidande formuleringar”718 tagit ställning till en kontroversiell fråga, och det hade varit bättre att föreslå en grundlagstext i ämnet. Det var betänkligt att lagstifta genom förarbeten, men betänkandets ställningstagande kunde förväntas att få genomslag, såvida inte det blev motsagt i propositionen eller konstitutionsutskottets utlåtande. Strömberg övergick till att bedöma vilken betydelse lagprövningen kunde få, och det var då av intresse inte bara hur grundlagen fördelade olika normgivningskompetenser och vilka fri- och rättigheter den innehöll, utan också hur vid kompetens de allmänna domstolarna hade att pröva olika slags mål.719 Nästa fråga var, i vilken mån en lag antagen av riksdagen skulle kunna förväntas strida mot grundlagen. Det föreslogs bara en bestämmelse innefattande ett absolut lagstiftningshinder, nämligen ett förbud mot retroaktiv strafflagstiftning. De övriga fri- och rättigheterna avsågs kunna regleras och inskränkas genom lag, men yttrande-, religions-, församlings- och föreningsfriheterna fick inte inskränkas så mycket att deras ”väsentliga innebörd”720 angreps eller friheterna ”icke längre kan anses föreligga”721 eller ”råda”.722 Enligt Strömberg torde meningen vara att sådana inskränkningar som uppbars av godtagbara intressen skulle vara tillåtna, men inte andra. Strömberg beklagade att utredningen inte uttryckt sig klarare och att det inte hade angivits i förslaget till lagtext, vilka ändamål som skulle utgöra grund för tilllåtna frihetsinskränkningar. När det gällde gränsdragningen mellan lagar och regeringsförordningar noterade Strömberg att det kunde blir fråga både om regeringen hållit sig inom sin positivt bestämda lagstiftningskompetens och om regeringen inkräktat på sådana friheter som kunde inskränkas endast genom lag.723 Strömbergs slutsats var att de allmänna domstolarnas begränsade jurisdiktion och vagheten i den föreslagna regeringsformens frihets- och kompetensregler tillsammans skulle göra att lagprövningen inte kunde bli särskilt betydande. Han efterlyste en klarare reglering av fri- och rättigheterna genom angivande av ”för vilka syften eller under vilka förutsättningar en rättighetsinskränkning är tillåten eller förbjuden” eller genom införande av 718 Strömberg 1964 s. 22, alla tre citaten. 719 Strömberg 1964 s. 22-25. 720 SOU1963:17 s. 171. 721 SOU1963:17 s. 178. 722 SOU1963:17 s. 171, 175 och 180. 723 Strömberg 1964 s. 25-30.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=