kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 637 dagen. Något avslag på ett yrkande om ställningstagande till lagprövningsrätten förelåg inte, även om tendensen var att det inte var så noga med tilllämpningen av grundlagens föreskrifter. Jägerskiöld tog också upp justitieombudsmannen Theorells pläderingar för lagprövningen i ämbetsberättelserna för åren 1849 och 1851; i den senare berättelsen preciserade han frågan till att gälla den formella lagprövningen. Riksdagen tog inte genom något beslut ställning till frågan om lagprövningen, och Jägerskiölds slutsats att ”[r]iksdagen [---] för andra gången avvisa[de] läran om en domstolarnas lagprövningsrätt”692 är felaktig liksom ”Riksdagens ståndpunkt gjorde ett så starkt intryck, att debatten i ämnet i detta forum ej ånyo togs upp förrän år 1938, eller efter nära nog ett helt sekel.”693 Vad som åsyftades med årtalet 1938 var det riksdagsinitiativ som ledde fram till betänkandet SOU1941:20. Jägerskiöld var därmed framme vid 1954 års riksdagsuttalanden av Östen Undén och den därpå följande debatten mellan denne och Gustaf Petrén. Han omtalade debatten på följande sätt: Intressant att notera är att den”man” somhade”uttalat sig emot en lagprövningsrätt för domstolarna” inte var någon så generell man som antyds utan just ÖstenUndén. Detta kan jämföras med Riksåklagarens argumentation i NJA1961 s. 253, där Undén var ganska ensam på sin sida av debatten. I korthet berörde Jägerskiöld ståndpunkterna i den rättsvetenskapliga litteraturen. Han nämnde att Naumann och Blomberg hade förespråkat framför allt en formell lagprövningsrätt, och att materiell lagprövningsrätt efter år 1918 hade förespråkats av Reuterskiöld, Sundberg och Petrén. Mot en lagprövningsrätt hade Widell, Stjernberg och Undén uttalat sig. Härefter övergick Jägerskiöld till att diskutera skälen för och emot domstolarnas lagprövning. Ett första argument för lagprövning var legalitetsargumentet, det vill säga att en föreskrift behövde stöd i bemyndigande i högre föreskrift, men det måste enligt Jägerskiöld kompletteras med ytterligare något argument. Ett sådant ytterligare argument var medborgarnas behov av 692 Jägerskiöld 1964 s. 7. Se också Nils Stjernberg 1920 s. 417 och Undén 1956 s. 260. 693 Jägerskiöld 1964 s. 7. 694 Jägerskiöld 1964 s. 8. ”Under den härpå följande debatten har man uttalat sig emot en lagprövningsrätt för domstolarna. Med särskild skärpa har förutvarande utrikesministern Östen Undén utvecklat de skäl, som tala emot en dylik befogenhet. Mot tanken att domstolarna i praxis skulle kunna själva efter amerikanskt och norskt exempel tillägna sig en dylik kompetens, har Undén erinrat om det ansvar för Högsta domstolens ledamöter, som opinionsnämnden kan utkräva jämlikt RF § 103.”694
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=