konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 628 bjudet och straffbelagt med dagsböter att sprida bland annat dragningslistor, ”såframt ej av omständigheterna framgår, att avsikten icke är att främja deltagande i lotteriet”. Chefredaktören gjorde gällande att målet borde prövas som ett tryckfrihetsmål och inte som ett vanligt brottmål. Åklagaren hävdade att lotterirelaterade publiceringar inte låg inom ”tryckfrihetens innebörd och syfte”,654 varför dessa publiceringar reglerades uteslutande av lotteriförordningen. Högsta domstolen gjorde följande uttalande om tryckfrihetsförordningens räckvidd. Det fanns därför inte hinder mot att pröva målet som ett vanligt brottmål, och chefredaktören dömdes för förseelse mot lotteriförordningen. Vad som är särskilt intressant är den sista meningen i citatet från Högsta domstolens domskäl. Domstolen fäste först vikt vid lagstiftarens avsikt, att lotteriförordningen skulle gälla parallellt med tryckfrihetsförordningen. Domstolen fäste sedan vikt vid att förfarandena i strid med lotteriförordningen, såsom icke berörande yttrandefriheten, kunde bedömas parallellt med tryckfrihetsförordningen. Vad som inte är alldeles klart är om det räckte att lagstiftarens inställning hade varit att berörda förfaranden inte berörde yttrandefriheten, eller om detta också var en bedömning som Högsta domstolen gjorde för egen del. Om Högsta domstolentill skillnad från lagstiftaren skulle anse att ett visst förfarande berörde yttrandefriheten, och inte kunde bestraffas annat än med grundlagsstöd, skulle domstolen då åsidosätta förordningen som grundlagsstridig? På den frågan ger inte fallet något klart svar.655 Fallet har däremot uppfattats som stöd för tanken att tryckfrihetens kärna, ’væsensindhold’, hade ett starkare skydd än mera perifert tryckfrihetsanknutna företeelser.656 654 NJA1961 s. 715 på s. 717. 655 Jfr NJA1901 s. 280 (soldats meddelarfrihet) samt NJA1975 s. 589 och 1979 s. 602 ochAD 1981 nr 124 (se nästa kapitel). ”Stadgandet i tryckfrihetsförordningen, att för missbruk av tryckfriheten ej någon må kunna tilltalas eller dömas till ansvar i annan ordning eller i annat fall än nämnda förordning bestämmer, innebär icke, att ansvaret för innehållet i tryckt skrift undantagslöst skulle vara att bedöma enligt tryckfrihetsförordningen. Jämlikt 7 kap. 4 § nämnda förordning skall såsom otillåtet yttrande i tryckt skrift anses sådan enligt lag straffbar framställning som innefattar något av de i stadgandet särskilt angivna brotten. Bland dessa brott hava förseelser mot lotteriförordningen icke medtagits. Avsikten har därvid varit, att förfaranden i strid mot lotteriförordningen, vilka ske medelst tryckt skrift, skola såsom icke berörande yttrandefriheten bedömas oberoende av tryckfrihetsförordningen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=