kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 627 Det kan konstateras att Högsta domstolen var tveksam till om förordningen hade erforderligt lagstöd. Högsta domstolen tolkade emellertid bemyndigandet och dess sammanhang i ljuset av hur syftena med lagen hade ändrats, och tydligen ansåg Högsta domstolen att förbudet låg inom lagens nya syften. Härvid klargjorde domstolen – vilket Svea hovrätt hade antagit redan i NJA1951 s. 39 (kvarlåtenskapsskatt) – att ett uppenbarhetsrekvisit skulle gälla. Vad som är något problematiskt är att två uppenbarhetsrekvisit kolliderade. Bemyndigandet innefattade en rätt att meddela föreskrifter som var erforderliga ”till förhindrande av åtgärder, som äro ägnade att uppenbart motverka vinnandet av det med förordnandet avsedda ändamålet”. Var den aktuella åtgärden – att ta emot betalning i svenska kronor via Sydamerika – ägnad att uppenbart motverka vinnandet av det med valutaregleringen avsedda ändamålet? Och skulle en sådan prövning ligga på normgivningsplanet eller rättstillämpningsplanet, det vill säga skulle motverkans uppenbarhet prövas generellt eller i det enskilda fallet? Om detta uttalade sig inte domstolarna mer än att Högsta domstolen sade att det var tveksamt om bemyndigandet omfattade den aktuella föreskriften. Detta kan tyda på att det var tveksamt om motverkan var uppenbar. Då det inte var uppenbart att mottagande av betalning i svenska kronor via Sydamerika inte var en sådan uppenbarmotverkan av det med valutaregleringen avsedda ändamålet, skulle föreskriften anses lagenlig. Lars Hjerner hade kommenterat frågan en kort tid före Högsta domstolens dom, och hans uppfattning var att förbudet varken kunde stödjas på 2 eller 5 § valutalagen och att förbudet hade tillkommit genom en missuppfattning av innebörden av 2 §. Lagenborde då tillämpas som den var skriven till dess den verkligen ändrades.652 Frågan om lagprövningen borde då, med tanke på hur lätt det var att ändra lagarna, ”icke vara ett så komplicerat juridiskt eller politiskt spörsmål som stundom göres gällande utan mera fråga omrättskultur och den standard vi önska upprätthålla i sådant hänseende”.653 Ett fall av lagprövning som inte tillhör de mest uppmärksammade är NJA 1961 s. 715. I tidningen Expressen hade år 1960 på nyhetsplats publicerats dragningslistor för ett tyskt lotteri. Chefredaktören åtalades för förseelse mot 6 och 10 §§ lotteriförordningen. Enligt dessa bestämmelser var det för652 Lars Hjerner, ”Betalningsförbuden i valutaförordningen” i FRT1960 s. 59-65. Se till senare tiders förvecklingar i denna lagstiftningNJA1984 s. 662. 653 Hjerner 1960 s. 65. Förordning förenlig med tryckfrihetsförordningen?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=