konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 626 av formuleringen att lagprövning inte skulle vara något okontroversiellt utan ett ’allvarligt steg’ varigenom en av Kungl. Maj:t utfärdad författning helt eller delvis stämplades som en nullitet. ’Helt eller delvis’ pekade framåt mot vad Högsta domstolen långt senare skulle beteckna som partiell grundlagsstridighet,647 något som stämmer bra med den aktuella ifrågasatta lagstridigheten i förbudet – som omfattade alla betalningar från utlandet – i den del det omfattade mottagande av svenska kronor från utlandet. Jämfört med fall somNJA1901 s. 280 (soldats meddelarfrihet) kan konstateras att ett åsidosättande visserligen skulle innebära att föreskrifterna skulle kunna tilllämpas i andra avseenden, men det var ändå en hel kategori fall på vilka de inte skulle kunna tillämpas. När det gäller formuleringen att tolkningsfrågan icke får --- ge anledning till tvekaninnebär den alltså att all tvekan skulle tolkas till förordningens förmån. När det gäller ett bemyndigande och en föreskrift stödd på bemyndigandet kan det med hänsyn till legalitetsprincipen diskuteras om detta är ett klargörande uttryckssätt. Vad som avses är uppenbarligen att bemyndigandet skall anses ge stöd för den lägre föreskriften, så länge det inte saknas all möjlighet att tolka den högre föreskriften så. Frågan blev – enligt Riksåklagaren – ”huruvida betalningsförbudet i 6 § 2 st. 1) valutaförordningen uppenbart saknar täckning i valutalagen”.648 Riksåklagaren ansåg inte det, för det generella bemyndigandet i 5 § att meddela föreskrifter till motverkande av kringgående utgjorde, vid ”en förnuftig tolkning”,649 tillräckligt klart stöd. Det fanns inget ”uppenbart kompetensöverskridande”650 från Kungl. Maj:ts sida, och i vart fall hade riksdagen indirekt accepterat valutaförordningens innebörd. Högsta domstolen lämnade utan bifall invändningen om att förordningen saknade lagstöd. Domstolen uttalade sig, genom referenten justitierådet Dennemark, på följande sätt: 647 NJA2005 s. 33 (partiell grundlagsstridighet II). Se nedan kap. 8. 648 NJA1961 s. 253 på s. 274. 649 NJA1961 s. 253 på s. 275. 650 NJA1961 s. 253 på s. 279. 651 NJA1961 s. 253 på s. 280. ”Väl har förbudet ej kunnat grundas på 2 § valutalagen, och det är tveksamt, huruvida slutstadgandet i 5 § valutalagen innefattat tillräckligt stöd för utfärdande av förbudet. Med hänsyn främst till den förskjutning av motiven för valutalagstiftningen, som efter det förbudet år 1944 tillkom inträtt åtskilliga år före Elsells ifrågavarande handlande och som godtagits avKMoch riksdagen, kan det likväl icke anses uppenbart, att stöd i valutalagen saknas för förbudets tillämpning i förevarande mål.”651
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=