konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 624 svensk rätt och hur en invändning om att straffbud i förordning saknade erforderligt lagstöd skulle behandlas: Först kan konstateras att det är något oväntat att Riksåklagaren inleder med att säga att det är fråga om en eventuell konflikt mellan valutalagen och valutaförordningen. Ordet konflikt för närmast tankarna till situationer där två olika bestämmelser har materiellt motsatt eller motstridigt innehåll, inte situationer där en föreskrift saknar det nödvändiga bemyndigandet i en annan. Det kan ha sin bakgrund i tanken att olika lagtyper var sidoordnade, vilken sedan förts över även på fallet med verkställighetsföreskrifter. Vidare kan konstateras att Undéns kraftfulla försök att frånkänna lagprövningen existens uppenbarligen inte imponerade på Riksåklagaren. Tvärtom placerade Riksåklagaren honom ensam på motståndarsidan – vilket stämmer med den slutsats som drogs beträffande debatten mellan Petrén och Undén. Att Riksåklagaren, såsom den part som i brottmål för statens talan, på detta tydliga sätt och i konsekvens med sitt ställningstagande i NJA1954 s. 144 (tobaksexport) erkände lagprövningsrätten måste ha gjort frågan mindre kontroversiell för domstolarna. Riksåklagaren övergick till att diskutera vilka författningar vars grundlagsenlighet kunde prövas: 644 NJA1961 s. 253 på s. 272-273. ”Invändningen innefattar ett påstående om att konflikt på den här punkten föreligger mellan å ena sidan den avKMoch riksdagen beslutade valutalagen och den av KMensam utfärdade valutaförordningen. Såsom ämbetet framhållit redan i sitt remissyttrande kan denna invändning sakligt prövas endast under förutsättning, att man över huvud taget tillerkänner domstolarna lagprövningsrätt. Denna fråga har ingående debatterats sedan lång tid tillbaka, och flera statsvetenskapsmän och jurister ha uttalat sig i olika riktningar. Det stora flertalet författare som uttalat sig i frågan, och i vart fall de som uttalat sig på senare tid, synas icke ha tvekat att tillerkänna domstolarna en sådan rätt. Av de författare som under senare år uttalat sig i frågan är det, såvitt ämbetet kunnat finna, endast Undén som klart avvisat tanken, att domstolarna skulle ha rätt att pröva lagars och författningars giltighet (se Svensk juristtidning 1956 s. 260).”644 ”Bland de författare som bejakat frågan, huruvida domstolarna ha lagprövningsrätt, föreligga emellertid olika uppfattningar om hur långt denna rätt sträcker sig. Ganska allmänt tycks man emellertid vilja gå så långt, att domstolarna böra kunna åsidosätta en bestämmelse i en av KM utfärdad förordning, som står i strid med en av Konung och riksdag utfärdad lag. Bakom detta betraktelsesätt ligger uppenbarligen den uppfattningen, att författningar finnas av olika valörer och att en författning av lägre valör i fall av oförenlighet måste vika för en författning av högre valör (dessa synpunkter ha utförligt utvecklats av Halvar Sundberg i en uppsats
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=