konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 618 sätter sig folkmajoritetens vilja. Åter å andra sidan kan sägas att det i båda fallen handlar om att grundlagen skall upprätthållas. Beträffande Undéns inställning till centrala rättsliga frågor har också olika aspekter framhållits. Björne har uttalat att Undén saknade sympatier för Uppsalaskolan,628 medan Modéer har framhållit det motsägelsefulla i Undéns position.629 Petréns positionsförändring hade rört sig i annan riktning och på ett väsentligt mera radikalt sätt. Historiedocenten Sverker Oredsson har i sin bok om Lunds universitet under andra världskriget haft anledning att flera gånger återkomma till Gustaf Petréns åsiktsinriktning; bland annat i vad avser hans fortsatta engagemang i utbyte med Tyskland men särskilt beträffande hans ställningstagande vid 1939 års kårmöte.630 Han anslöt sig där, apropå frågan om Sverige skulle ta emot tio judiska läkare, till ståndpunkten att ”en invandring, sommedför, att främmande element upptagas i vårt folk, framstår för oss som skadlig och inför framtiden oförsvarbar”631 och argumenterade för denna. Detta ligger uppenbarligen långt från rättsstatsidealet och skyddet av den enskildes rätt mot staten.632 Vad som är intressant är förstås att Petrén sedan så tydligt pläderade för den enskildes rättigheter mot staten. Han hade tillfälle att uttryckligen ta avstånd från sitt tidigare synsätt, exempelvis när han i den anmälan som inledde debatten diskuterade att rättstillämpningsfrågor borde avgöras av oavhängiga organ, men utnyttjade inte dessa: ”För en tysk domare somscholz, vilken genomlevt nazisttiden, är en rättsordning icke möjlig, om icke avgörandet i rättsfrågor är uppdraget åt domare.”633 Han hänförde den västtyska 628 Björne 2007 s. 310 629 Kjell ÅModéer, ”Transparens och djupstruktur – Folkrätten i rättshistorien” i Fskr. till Rolf Nygren, Uppsala 2001 s. 305-325. 630 Sverker Oredsson, Lunds universitet under andra världskriget, Lund 1996, ssk. s. 61-71, 158, 160-162, 194. 631 Oredsson 1996 s. 64. 632 Jfr även hans så sent som år 1944 publicerade artikel ”Något om arbetstagares lydnadsplikt” i SvJT1944 s. 116-131, där han på s. 117 not 1 under beteckningen ”modern tysk arbetsrätt” hänvisade till några sidor i Werner Tegtmeyer och Wilhelm Herschel, Arbeitsrecht I, Grundlagen undWesen des Arbeitsrecht, ochII, Die gesetzliche Regelung des Arbeitsrecht, Leipzig 1941, II s. 56-58. Dessa sidor handlar om arbetstagarens ’Gehorsamspflicht’ och ’Treupflicht’ och utgår klart och tydligt från Führer-principen, se även Tegtmeyer och Herschel 1941II s. 5-11. Jfr till det neutrala sätt på vilket nordisk juridisk diskussion under åren 1933-45 normalt behandlade tysk ’rättsutveckling’ Kjell ÅModéer, ”’Den kulan visste var den tog!’ Om svenska juristers omvärldssyn 1935-1955” i Fskr. till Per Henrik Lindblom, Uppsala 2004, s. 443-468. och Lars Björne, ”’Juridik och politik’” i Fskr. till Kjell ÅModéer, Lund 2007, s. 99-110. 633 Petrén 1955 s. 620.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=