kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 615 utan antog den som en huvudregel och prövade om det fanns stöd för att den var inskränkt. Petrén menade sig också kunna konstatera att Högsta domstolen utfört såväl formell sommateriell lagprövning. Det främsta exemplet var NJA1951 s. 39I-II (kvarlåtenskapsskatt), där Högsta domstolen konstaterade dels att skatten beslutats i rätt form, som skatteförfattning, dels att den innehållsmässigt var en skatteförfattning. I de andra fallen var det främst fråga om materiell prövning, nämligen en föreskrifts innehållsmässiga förenlighet med en högre föreskrift eller – i NJA1954 s. 532 (civila avlöningsreglementet II) – med en högre rättsprincip, nämligen den att civilrättsliga förhållanden inte ensidigt kan ändras.617 Anledningen till att Undén kommit till motsatt resultat var att Undén inte hade fäst avseende vid om invändningarna om grundlagsstridighet ogillats eller avvisats. Att de hade ogillats i alla mål utomNJA1954 s. 532 I-II kunde enligt Petrén ”åberopas som bevis på att domstolarna visat stor försiktighet, då de begagnat sin lagprövningsrätt”.618 Också Petrén uttalade sig alltså för en förhållandevis bred normprövningsmarginal. Ett krav på ’grova formfel’ och ’markanta oöverensstämmelser’ mellan lag och grundlag ligger nära ett uppenbarhetsrekvisit. Att, som Undén hade hävdat, politiska svårigheter kunde bli följden av att domstolarna hade utövat lagprövning, höll Petrén med om. Men han ansåg inte att det var ett argument mot lagprövningen. Han frågade sig om opinionsnämnden skulle komma att votera ut de justitieråd som bildat majoritet i NJA1954 s. 532I-II (civila avlöningsreglementet II). Det skulle ”te sig anmärkningsvärt”620 om opinionsnämnden skulle göra det, mot bakgrund av de senaste tjugo årens rättspraxis. Avslutningsvis gjorde Petrén två slutanmärkningar. Den ena var att lagprövningsrätten bara innebar att domstolarna kontrollerade att ”gällande 617 Petrén 1956 s. 508. 618 Petrén 1956 s. 508. 619 Petrén 1956 s. 508. 620 Petrén 1956 s. 509. ”Säkerligen måste ganska grova formfel föreligga, för att domstol skall vägra godtaga en författning enligt dess innehåll. Likaså kan antagas, att domstol skulle åsidosätta en författning, först om en markant oöverensstämmelse mellan denna och författning av högre valör, t. ex. grundlagen, eller annan sådan rättsregel kan påvisas.”619
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=