konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 614 på att domstolarna hade prövat olika av Kungl. Maj:t beslutade föreskrifter, oavsett om dessa var grundade på Kungl. Maj:ts ekonomiska lagstiftningsmakt, bemyndigande i annan författning eller riksdagsbeslut.613 Någon samfällt stiftad lag hade däremot domstolarna inte prövat, men detta var inte ett problem för Petrén: Något förbud av den typen hade domstolarna uppenbarligen inte ansett finnas. Om grunden för lagprövningen var den som Petrén menade, nämligen att domstolarna var en ”självständig och fristående samhällsmakt”, fanns ingen grund för en ”differentiering mellan författningar av olika slag”. Det borde vara likgiltigt för lagprövningsfrågan om den ifrågasatta föreskriften beslutats av en av ”de båda andra samhällsmakterna, konung och riksdag, eller till äventyrs av båda i förening”. Petrén såg inte heller någon anledning att ”ge grundlagen en särställning”. Uttalandet kan tyckas överraskande, mot bakgrund av att han just lyft upp grundlagen som en överordnad norm, men vad han menade var att lagprövning också kunde ske beträffande exempelvis en fråga om en bestämmelse i tryckfrihetsförordningen tillkommit på grundlagsenligt sätt. Han insåg att han här rörde sig ”på antagandenas mark”.615 Hypotetiskt uppställde Petrén tanken, att lagprövning generellt skulle vara förbjuden och att de nämnda fallen skulle utgöra undantag. Han kunde dock inte finna någon rimlig princip som skulle förklara varför just de fallen skulle omfattas av ett sådant undantag. Motsatsvis måste fallen återspegla en huvudregel, nämligen att domstolarna hade lagprövningsrätt.616 Sammanfattningsvis kan konstateras att Petrén dels ansåg att statsmaktshierarkin hade ersatts av en normhierarki, dels flyttade fokus från ett eventuellt konfliktförhållande mellan statsmakterna till konfliktförhållandet mellan de tvistande parterna, dels ock inte presumerade att lagprövningen inte fanns 613 Petrén 1956 s. 506-507. 614 Petrén 1956 s. 507. 615 Petrén 1956 s. 507, samtliga citat i stycket. 616 Petrén 1956 s. 507-508. ”Det finns emellertid icke anledning antaga att domstolarna i nu förevarande avseende skulle skilja mellan författningar av olika slag. Då domstolarna väl börjat inlåta sig på att pröva lag- och grundlagsenlighet av författningar, kan grunden härtill knappast vara annan än den att domstolarna anse sig skyldiga att till prövning upptaga varje invändning, som reses i ett mål, såvida icke i gällande rätt uttryckligt förbud finnes mot en sådan prövning.”614
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=