konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 612 verkande regerings- och domaremakterna, mot Järtas av maktdelningsläran inspirerade memorial. Endast i några få bestämmelser skildes den dömande makten ut sommera självständig än den styrande. Petrén menade att det var osannolikt att konungen som domare (i Högsta domstolen) skulle kontrollera grundlagsenligheten i de föreskrifter han själv (i statsrådet) eller tillsammans med riksdagen beslutat om. Författningen hade emellertid omvandlats.601 Det första spåret av denna omvandling fann Petrén i lagutskottets utlåtande vid 1828-30 års riksdag, som bland annat innehöll ett ställningstagande för att allmän lag skulle vika för grundlag, vid fall av motstridighet. Petrén hänvisade när det gällde Theorell till Westerståhls mer nyanserade framställning.602 Han åberopade också rättutvecklingen under 1800-talet vad gäller överflyttandet av rättsliga avgöranden från förvaltningsmyndigheter till domstolar. Slutligen fäste han vikt vid att kungens två röster i Högsta domstolen togs bort år 1909. Petrén uppfattade det som ”ett yttre tecken på att den nya uppfattningen om domstolarnas ställning segrat”.603 Genom den ändringen manifesterades att domstolarna hade blivit en självständig statsmakt.Reuterskiölds argumentering hadealltså inte bara kuriositetsintresse.604 Svaret på frågan om domstolarna hade lagprövningsrätt skulle alltså inte behöva bli detsamma år 1956 som år 1809. Skulle man utgå från maktdelningsläran och bortse från regeringsformens uppbyggnad skulle resultatet bli ett annat än 1809 års grundlagsstiftare kanske hade förutsett: Av särskilt intresse är här att Petrén inte fokuserade på en eventuell konflikt mellan statsmakterna, lagstiftare och domstolar, utan på den konflikt mellan parterna som domstolarna var satta att lösa. Fokus flyttades därmed från frågan om domstolarna kunde åsidosätta vad riksdagen beslutat till frågan om den enskilde skulle vara tvungen att underkasta sig en lag som lagstiftaren inte hade fått besluta. Petrén fortsatte med att uttala att det inte borde ha någon betydelse om den ifrågasatta normen var meddelad av riks601 Petrén 1956 s. 500-502. 602 Se kap. 2 avsnitt 4. 603 Petrén 1956 s. 503. 604 Petrén 1956 s. 503. 605 Petrén 1956 s. 504. ”Utgöra domstolarna en fristående samhällsmakt, som skall döma efter gällande rätt, synes det rimliga vara, att de skola äga till bedömande upptaga varje parts invändning, även exempelvis den att norm, varpå motparten stöder sig, icke står i överensstämmelse med en annan norm av högre valör, som tager över denna.”605
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=