konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 610 Efter denna kanonad konstaterade Undén att Petrén hade hävdat motsatt ståndpunkt. Han ställde Herlitz’ ”frågetecken”589 mot Petréns tvärsäkerhet, i det att han hade hävdat att domstolarnas möjlighet att pröva grundlagsenligheten av en författning var ”klart erkänd i praxis”.590 Undén kontrade, hänvisande till den ovan citerade fotnoten, med att Petréns ”ohövliga polemik saknar täckning vilket han kanske skulle ha upptäckt om han varit mindre ivrig att lansera sitt eget önsketänkande på detta område somgällande rätt”.591 Undén konstaterade att frågan om samfällt stiftad lags grundlagsenlighet inte hade varit uppe till prövning i domstol. I NJA1951 s. 39I-II hade kvarlåtenskapsskatten ansetts grundlagsenlig. Enligt Undén innebar domstolarnas formuleringar att invändningar om grundlagsstridighet ’inte förtjänade avseende’ att det ”ur konstitutionell synpunkt” inte hade ”skett något intrång på riksdagens behörighet”.592 Han fortsatte: Vad som är intressant är att Undén inte krävde att domstolarna avvisade invändningen på grund av bristande behörighet att pröva den. Om invändningen togs upp och prövades – vilket hade skett – hade uppenbarligen domstolarna ansett sig kunna pröva författningars grundlagsenlighet, om än kanske med en bred normprövningsmarginal. Resonemanget påminner om Ernst Andersens tanke att normprövningsmarginalen kunde vara så bred att lagprövningen reellt inte existerade. OmHögsta domstolen ”mot all förmodan”594 skulle underkänna en förordning, som exempelvis förordningen om kvarlåtenskapsskatt, skulle enligt Undén 588 Undén 1956 s. 262. 589 Jfr Undén 1956 s. 262 medFörsta kammarens protokoll 1954, A 2, nr 17, s. 116. 590 Jfr Undén 1956 s. 262 med Petrén 1955:1 s. 624. 591 Undén 1956 s. 262. 592 Undén 1956 s. 263. 593 Undén 1956 s. 263. 594 Undén 1956 s. 263. ”Att högsta domstolen utan stöd i ny grundlagsstiftning skulle tillägga sig en allmän prövningsrätt av lagars grundlagsenlighet får anses lika uteslutet nu som tidigare under den period av nära ett och ett halvt sekel som regeringsformen varit gällande.”588 ”Domstolen har sin frihet att antingen avböja prövning av invändningen eller att ogilla den. Konflikter med statsmakterna eller med riksdagen uppstår först om domstolen gillar invändningen och förklarar författningen stå i strid med grundlag och fördenskull ogiltig eller utan verkan i visst hänseende.”593 ”därmed inte sista ordet vara sagt angående domstolarnas konstitutionella roll. Det finnes flera instanser som kan å riksdagens vägnar reagera mot att allmän
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=