kapitel 1. inledning 61 in our actions”.143 Domarens förhållande till rätten kan liknas vid läsarens förhållningssätt till texten.144 En rättsordning kan sålunda antingen vara enhetlig eller varamångfacetterad och fragmenterad på det sätt som den bibliska stilen uttrycker. Ännu mer intressant är att flera rättskulturer, som sedda för sig själva är abstrakta och formella på det sätt som den homeriska stilen anger, tillsammans, när de möts, kan bilda en fragmenterad rätt, som utgörs av ”different legal spaces superimposed, interpenetrated and mixed in our minds as in our actions”.145 Jag kallar detta en diversifierad rättsordning.146 De olika rättsordningar som går in i varandra kan i sin tur vara diversifierade eller enhetliga. De båda typer av rättskultur som Sousa Santos har diskuterat är användbara för analysen av övergången från den lagstiftardominerade enhetliga rättskulturen till det nu – under senaste decennierna – aktuella mötet i dömandet mellan olika rättskulturer.147 Även om vi idag är vana vid att rätten är enhetlig, och kanske ser rättens diversifiering som en ny företeelse, kan den diversifierade rätten historiskt sett beskrivas som normalläget.148 I medeltidens och även 1600-talets rättsliga landskap på kontinenten gick romersk rätt, feodalrätt, lokal rätt och kanonisk rätt in i varandra och krävde en rad olika avvägningar i olika frågor om vilken rättsordning som skulle ha företräde framför en annan. Att hitta en tillämplig regel var viktigare än ur vilken rättsordning regeln kom, även om utgångspunkten var att olika uppsättningar regler gällde för olika territorier, personer och rättsfrågor.149 Mötet mellan de olika rättsordningarna 143 Santos 1987 s. 297-298. 144 Jfr Santos 1987 s. 296-297. Se också Erland Conradi, ”Skapande dömande” i Fskr. till Bertil Bengtsson, Stockholm 1993, s. 86-87. 145 Santos 1987 s. 297-298. 146 Även begrepp som polycentri (se Henrik Zahle, ”The Polycentricity of the Law or the Importance of Legal Pluralism for Legal Dogmatics” i Hanne Petersen och Henrik Zahle (red.), Legal Polycentricity. Consequences of Pluralism in Law, Aldershot 1995, s. 185-199) och polyvalens (se Håkan Gustafsson, Rättens polyvalens. En rättsvetenskaplig studie av sociala rättigheter och rättssäkerhet, Lund 2002, s. 105-204) kan med liknande men inte fullt identisk innebörd användas i sammanhanget, liksom bl.a. pluralism, hybriditet, diffusion ochmixed legal systems; se Seán Patrick Donlan, ”Remembering: Legal Hybridity and Legal History” i Comparative Law Review, vol. 2 nr 2, 2011, s. 1-35. 147 Jfr Douglas-Scott 2013 s. 22 samt 101-143. 148 Jfr Donlan 2011 s. 27. 149 Donlan 2011 s. 19-21. Diversifierad rätt då och nu
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=