konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 608 Denna sura karamell föranledde ett lika surt svar från Östen Undén. Han hade, liksom Petrén, ett anslag som inte kunde missförstås. Han inledde sitt svar på Petréns angrepp så här: Han fortsatte med att slå fast att författningens ”konstrika system av konstitutionella garantier”582 inte hade någon plats för domstolarna som kontrollanter av grundlagens efterlevnad. ”Domstolarna har hittills icke heller sökt ta sig någon dylik rätt.”583 Domstolarna hade nämligen inte någon gång underkänt en ”av statsmakterna antagen lag”584 som grundlagsstridig. När Undén talade om ’statsmakterna’ menade han inte den lagstiftande, verkställande och dömande makten, utan han menade konung och riksdag. Var de eniga, hade staten talat, och inget statsorgan kunde förändra det som sagts. Det är betecknande att Undén så tydligt inledde med att diskutera just prövningen av samfällt stiftad lag, i stället för att inleda med det som faktiskt hade aktualiserats i praxis, nämligen prövning av administrativa föreskrifter. Speciellt är också att Undén krävde ett uttryckligt bemyndigande i grundlag för domstolarna att utföra lagprövning och att sådan inte kunde anses ha införts genom praxis förrän en lag faktiskt åsidosatts. Undén gjorde därefter en snabb vandring genom rättshistorien. 1812 års tryckfrihetsförordning hade inte tillkommit i grundlagsenlig ordning men ändå ansetts gällande. 1828-30 års lagutskott nämndes inte, men Theorells 580 Petrén 1955:1 s. 624 not 1. 581 Undén 1956 s. 260-263 på s. 260. 582 Undén 1956 s. 260. 583 Undén 1956 s. 260. 584 Undén 1956 s. 260. ”Exc. UNDÉNSpåstående att man i vårt land icke satt i fråga att underkasta riksdagsbeslut domstolskontroll (seFK5/5 1954 nr 17 s. 113) är alltså oriktigt och hör väl till de friheter också en jurist får tillåta sig, då han uppträder som politiker. I den mån grundlagsenligheten av ett riksdagsbeslut ifrågasättes vid domstol, är det dennas sak att pröva en sådan invändning. I sitt anförande framhöll Undén omöjligheten av att få ett riksdagsbeslut om en skattelag domstolsprövat. Exemplet var särdeles olyckligt valt, då som bekant HDjust prövat karlåtenskapsskattelagstiftningens grundlagsenlighet (se NJA1951 s. 39).”580 ”Det har i Sverige ansetts vara en hävdvunnen grundsats att en av statsmakterna i behörig form antagen lag inte kan domstolsvägen underkännas eller åsidosättas på grund av förment oförenlighet med grundlagen. Ingen bestämmelse i den svenska författningen upphöjer domstolarna till högsta instans beträffande prövningen av statsmakternas konstitutionella befogenheter.”581
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=