konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 606 mycket perifer fråga. Man var mycket långt borta från dagens syn på rätten till domstolsprövning, något som ju också hade framkommit i Undéns syn påEKMR. Vad som delvis skiner igenom ganska tydligt är att den socialdemokratiska regeringen uppfattade frågan om domstolsprövningen som ett grundangrepp på dess maktutövning. Riksdagsmannen Möller hänvisade till det gamla ämbetsmannaväldet och frågade sig om det som låg bakom förslagen var ”de numera detroniserade tidigare härskarnas intressen [---] att göra sitt inflytande gällande på andra vägar”.568 Detta föranledde Nils Herlitz att hylla ämbetsmannatraditionen och ”det särskilda domarmässiga omdöme, den speciella mentalitet som utvecklas hos de människor vilka känner sig frigjorda från dagens strider och ser som sin enda uppgift att försöka förverkliga rätten”.569 Han och Ingrid Gärde Widemar tillhörde som högerman respektive folkpartist oppositionen. Nils Herlitz ledde utredningen Bevärssakkunniga, där Gustaf Petrén var utredningssekreterare, och tog i betänkandet Administrativt rättsskydd570 upp frågan om normkontrollen. Frågan var om lagar, författningar och andra normer, vilka var behäftade med fel, kunde angripas på något sätt. Bland de sakkunniga rådde delade meningar huruvida det fanns en möjlighet att föra talan mot så kallade normmässiga beslut utom i de fall det var accepterat i praxis såsom gällande vissa kommunala föreskrifter. Ett annat spörsmål var huruvida en domstol eller myndighet kunde underlåta att tillämpa en med fel behäftad föreskrift i ett mål eller ärende. Det kunde vara fråga om att åsidosätta ett myndighetsbeslut grundat på den felaktiga föreskriften, men det viktiga var att en sådan kontroll skulle framstå ”som en anordning till skydd mot en oriktig tillämpning av grundlagarnas regler från statsmakternas sida”.571 Frågan var inte författningsreglerad. Det fanns emellertid åtskilliga exempel på att domstolar prövat sådana frågor; ”huru långt deras befogenheter härutinnan sträcka sig har dock icke fullt klarlagts”.572 Utredningen diskuterade tänkbara nya taleformer och uttalade sig dels för att enskild borde få föra fastställelsetalan mot staten för att få sina rättigheter och skyldigheter fastslagna, dels för att abstrakt normkontroll borde införas. Dessutom konstaterade utredningen att den konkreta normkontrollen inte var en fråga om besvärsförfarandet i sig utan en del i den rättsprövning som myndig568 Första kammarens protokoll 1954, A 2, nr 17, s. 119. 569 Första kammarens protokoll 1954, A 2, nr 17, s. 119-120. 570 SOU1955:19 s. 50-51. 571 SOU1955:19 s. 51. 572 SOU1955:19 s. 51.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=