konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 602 ningar, men inte när det gällde lagprövningen. Han menade att den hade tillkommit utan de folkvaldas medverkan, genom ”en slags grunnlovsgivning ved tilsnikelse”.545 Det var ett politiskt resonemang förklätt till juridik, genom vilket juristerna hade fått lagprövningen att hamna på grundlagsnivå: ”en kjepp med vilje kastet inn i demokratiets hjul”,546 föranledd av att ämbetsmannaväldet störtades genom parlamentarismens införande. Å andra sidan kunde Aschehoug även anses som en brobyggare till den äldre teorin, eftersomhan diskuterade två olika normprövningsmarginaler: normalt skulle domstolarna tolka grundlagen fritt, men när de båda andra statsmakterna hade varit eniga skulle de undvika att åsidosätta lagar i tveksamma fall.547 Plockade Aschehoug en blomma eller vattnade han ett frö? Enligt Seip var det i vart fall inte ”ferdig utsprungne blomster” Aschehoug plockade.548 Seip menade också att frågan hade slutat med en kompromiss: även om Aschehoug och Morgenstierne hade segrat när det gällde lagprövningens existens, hade de lidit nederlag när det gällde dess räckvidd: Han såg i Paal Bergs votum i Rt. 1918 I s. 401 (den stora koncessionssaken) en återgång till lagprövningens mer restriktiva form somden hade haft före Aschehoug, med ett krav på uppenbarhet; detsamma som den lagprövning med bred marginal som också Aschehoug hade diskuterat som en möjlig variant. Seip ifrågasatte också en glidning från lagprövningen som skydd för minoriteter mot en makthavande majoritet hos Aschehoug och Morgenstierne till lagprövningen som individens skydd mot staten hos Andenæs.549 Andenæs replikerade.550 I repliken finns två särskilt viktiga frågor berörda.551 Den ena är att han förde historieskrivningen ända tillbaka till 1822 och Høyesteretts tillämpning av grundlag före lag. Den andra är att han förklarade kopplingenmellanAschehougs två lagprövningsvarianter och Paal Bergs votum i Rt. 1918 I s. 401. Han medgav att Aschehoug hade förespråkat en bredare normprövningsmarginal om kung och riksdag hade varit ense än om de hade varit oense. Men anledningen till att Paal Berg hade tillämpat den bredare normprövningsmarginalen var just att statsmakterna hade varit ense; ”det er i det hele bare i denne form spørsmålet oppstår etter gjennom545 Seip 1965:2 s. 406. 546 Seip 1965:2 s. 407. 547 Seip 1965:2 s. 410, jfr Aschehoug 1885:1 s. 355 eller 1893 s. 368. 548 Seip 1965:2 s. 411, jfr s. 408. 549 Seip 1965:2 s. 418-420. 550 Andenæs 1965:3 s. 456-464. Jfr också en kort slutreplik av Jens Arup Seip, ”Replikk til professor Andenæs” i LoR1965 s. 464. 551 Andenæs 1965:3 s. 459-461.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=