konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 598 I Högsta domstolens praxis fanns enligt Kastari inga tecken på att inställningen skulle komma att ändras. Endast i ytterst sällsynta fall hade det ens påståtts att lag var grundlagsstridig, och sådana påståenden hade kunnat förbigås utan uttryckliga ställningstaganden.517 Trots detta höll Kastari öppet för att, om parlamentet som lagstiftare skulle göra sig skyldig till ett mycket flagrant brott mot grundlag, det vore ”helt tänkbart”518 att de finska domstolarna skulle agera.519 Det fanns en ytterligare faktor som hade gjort en eventuell lagprövningsrätt betydelselös. Om en lag kunde antas vara i strid med grundlag, antogs den enligt det förfarande som gällde för grundlagsstiftning. Därvid kunde också ett snabbförfarande användas:520 om lantdagen i plenummed fem sjättedels majoritet förklarade ändringen brådskande, kunde förslaget antas med två tredjedels majoritet utan att det fick vila till efter nästa val. Från år 1919 till år 1966 hade lagstiftning i grundlagsstiftningsordning skett vid minst 600 tillfällen. Avgörande betydelse hade grundlagsutskottets uttalande. I fyra fall hade Högsta domstolen i ett utlåtande konstaterat att en antagen lag var grundlagsstridig, varefter presidenten hade underlåtit att stadfästa den. Sålunda hade inget utrymme lämnats kvar åt någon lagprövning.521 Mikael Hidén kunde ändå år 1987 lämna några exempel på att tillämpning av grundlagens rättigheter hade kommit ifråga. År 1953 vägrade en landshövding tillämpa en expropriationslag som innebar att ersättningen skulle betalas med statsobligationer vars värde understeg marknadsvärdet. Sedan Högsta förvaltningsdomstolen hade undanröjt beslutet på grund av felaktig rättstillämpning fattade landshövningen samma beslut som tidigare, varefter lagen ändrades så att den stämde med landshövdingens uppfattning. År 1970 påpekade Helsingfors hovrätt i ett brev till justitieministeriet att republikens president hade anförtrotts att återställa försutten tid i vissa fall trots att det var en domstolsfråga. Slutligen hade riksdagens grundlagsutskott uppmärksammat frågan huruvida inspektörer avseende TV-licensbetalning hade tillräckligt stöd i lag för en rätt att göra husrannsakan.522 517 Kastari i Förhandlingarna …1966 s. 246. Se också Olsson 1994:2 s. 470-471. 518 Kastari i Förhandlingarna …1966 s. 251. 519 Se härtill också Olsson 1994:2 s. 466-468. 520 Jfr Eckhoff 1975:1 s. 5. 521 Kastari i Förhandlingarna … 1966, Stockholm 1967, s. 251, Hidén 1984 s. 917. Se också Paavo Kastari, ”De medborgerliga fri- och rättigheternas grundlagsskydd i Finland” i StvT 1959, s. 285-301. 522 Mikael Hidén i Förhandlingarna vid det 31 nordiska juristmötet i Helsingfors 1987, del II, s. 664666.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=