kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 595 att iaktta EKMRi avsaknad av motsvarande svenska lagregler.506 Det målet handlade om att två föräldrar hade begärt ett förbud mot affischering om ”vålds- och sexfilmer”507 på en skola under skoltid. De hade stött denna begäran bland annat på art. 2 i 1952 års tilläggsprotokoll till EKMRom statens skyldighet att respektera föräldrars rätt att ge sina barn sådan utbildning som står i överensstämmelse med deras religiösa och filosofiska övertygelse. Regeringsrätten uttalade att konventioner inte var tillämpbara utan att ha transformerats till svensk lag, vilket innebar att skolstyrelsen inte varit skyldig att iaktta regeln. Domen kritiserades sedan bland annat utifrån en reservation som Sverige hade gjort i förhållande till artikeln508 och i fråga om själva behovet av transformering.509 Mera intressant är att Regeringsrätten hade kunnat diskutera om inte regler i EKMR, i tillämpliga delar, kunde och borde lyftas in i myndigheters skönsmässiga bedömningar, som en del av en fördragskonform tolkning. Regeringsrätten utnyttjade dock inte detta tillfälle. Rolf Almering tog i artikeln omEKMRsom lagtolkningsfaktor också upp andra konkreta exempel på effekter som konventionen fått i svensk rätt. Rättssäkerheten vid administrativa frihetsberövanden hade uppmärksammats,510 och JO hade tagit upp frågor om bland annat äganderättsskydd, religionsfrihet samt rätt till utresa ur landet.511 Han uppfattade hovrättens domar i NJA1963 s. 284 och i NJA1973 s. 423 som exempel på ett utfyllnadsresonemang.512 Slutsatsen var att domstolarna genom ”en lämpligt anpassad tolkning”513 kunde ge effekt åt EKMRi Sverige, och att EKMR:s normgivande betydelse var ökande. Det resonemang Högsta domstolen efter det att artikeln publicerades förde i NJA1973 s. 423 antyder en sådan tolkning. 506 Lindholm 1986 s. 16. 507 RÅ1974 ref. 61 på s. 122. 508 Bertil Malmlöf och Mikael Mellqvist, ”Om statens skadeståndsansvar vid myndighetsutövning” i Jacob Sundberg (red.), Studier kring Europakonventionen, Stockholm 1982, s. 5053. 509 Sundberg 1986 s. 661 och 2013/14 s. 92-94. – Se Ove Bring, ”Monism och dualism i går och i dag” i Rebecca Stern och Inger Österdahl (red.), Folkrätten i svensk rätt, Malmö 2012, s. 28-30. 510 Almering 1973 s. 781-782. 511 Almering 1973 s. 783; jfr JO1965 s. 215, 1969 s. 391 och 454. 512 Almering 1973 s. 785, jfr inledningen till detta kapitel. – HD:s dom i NJA1973 s. 423 förelåg ej när Almering skrev. 513 Almering 1973 s. 788.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=