kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 593 skyddad av lag. Målet innehåller flera intressanta avvägningsproblem. Sundbergs hänvisning till EKMRvisar att konventionen kunde ges relevans för dömandet och bidra till tolkningen av rättsläget. Yttrandefriheten var skyddad i art. 10EKMR, men undantag nödvändiga för allmän säkerhet och förebyggande av oordning var tillåtna, om de var nödvändiga i ett demokratiskt samhälle. Detsamma gällde dock också friheten att delta i sammankomster enligt art. 11. Vad som kunde uttryckligt ha ställts på sin spets i fallet var gränsen mellan förstamajdemonstranternas rätt att hålla sin sammankomst och de tre männens rätt att ge sin åsikt till känna. Också i två mål från Arbetsdomstolen, AD1971 nr 34 och 1972 nr 5, aktualiserades EKMRoch även andra internationella konventioner. Frågan var i det första målet om staten och två arbetstagarorganisationer kunde sluta kollektivavtal som undantog medlemmar i två andra organisationer, vilka hade vidtagit stridsåtgärder, från retroaktiva lönetillägg. Stred detta mot föreningsfriheten, eller mot likheten inför lagen? Frågan var i det andra målet om staten som arbetsgivare kunde vägra sluta kollektivavtal med viss arbetstagarorganisation. Den berörda organisationen, Svenska Lokmannaförbundet, menade att staten på ett obehörigt sätt gynnade de större organisationerna på de mindres bekostnad genom att inte acceptera dessa som motparter. Arbetsdomstolen fann i det första målet att staten inte hade haft ett föreningsrättskränkande syfte. I det andra målet fann domstolen att arbetsgivaren inte hade någon skyldighet att sluta avtal med alla organisationer och att den enskilde arbetstagaren som var ansluten till en sådan organisation inte kunde anses kränkt i sin föreningsfrihet om så inte skedde. Internationella konventionsåtaganden blev, enligt Arbetsdomstolen, inte svensk rätt annat än genom lagstiftning. De kunde dock läggas till grund för tolkningen av svensk rätt, men det ledde inte till någon ändrad bedömning. De båda målen blev föremål för Europadomstolens prövning.501 Domstolen fann att EKMRvar bindande för staten även i dess egenskap av arbetsgivare och tilllämpade principen om likhet inför lagen enligt art. 14. Åtskillnad fick göras endast om det fanns objektiva och godtagbara skäl och på ett proportionerligt sätt, och domstolen fann dessa kriterier uppfyllda.502 501 Europadomstolens domar den 6.2.1976 i mål 5589/72 Schmidt och Dahlström mot Sverige samt i mål 5614/72 Svenska Lokmannaförbundet mot Sverige. 502 Se härtill Olof Bergqvist, ”Sverige inför den europeiska domstolen i Strasbourg” i SvJT 1976 s. 399-409. Se också diskussionsreferatet ”Europarådet och de mänskliga rättigheterna” i SvJT1979 s. 14-42.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=