konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 592 ning med tillägget ”jämför”497 art. 7 mom. 1EKMR. Det kan noteras att 5 § promulgationsförordningen hade visat sig svårtolkad i 1941 års rättsfall. Art. 7 mom. 1EKMRinnehåller en regel om att ingen får fällas till ansvar för en gärning som inte var straffbelagd när den begicks och inte heller dömas till ett strängare straff än som gällde då. Detta har hovrätten på goda grunder uppfattat som att den som företar en viss handling inte bara har rätt att förutse om den är straffbar och i så fall vilket straff som kunde vara aktuellt, utan också vilken preskriptionstid som skulle gälla.498 I rättsfalletSvJT1964 ref. s. 19 lyfte en ledamot iSvea hovrätt framEKMR. Tre personer var åtalade för förargelseväckande beteende. De hade vid ett förstamajanförande till stöd för frihetskampen i Algeriet satt sig närmast talarstolen hållande ballonger med texten ”Algérie française”. Rådhusrätten dömde de tre för förargelseväckande beteende, eftersom demonstration för en åsikt motsatt den som talarna framförde måste anses störande för dessa och för övriga deltagare. Svea hovrätt fann att den åtalade gärningen inte föll under rekvisiten för förargelseväckande beteende och frikände de åtalade. En hovrättsledamot – sedermera professorn Jacob W. F. Sundberg499 – gjorde ett tillägg till domen. Han inledde med att konstatera att den politiska yttrandefriheten var grundläggande för statsskicket. Förbudet mot politiska uniformer hade krävt speciallagstiftning och inte fallit under brottet förargelseväckande beteende, som alltså inte var en åsiktsförbrytelse. Genom att ratificera EKMRhade riksdagen Enligt Sundberg kunde de tre ballonginnehavarna inte dömas för förargelseväckande beteende. En skiljaktig ledamot ville fastställa rådhusrättens dom och framhöll särskilt att de tre männen hade stört en allmän sammankomst 497 Båda citatenNJA1963 s. 284 på s. 285. 498 Rättsläget har dock senare kommit att anses vara ett annat, jfr Europadomstolens dom den 22.6.2000 i mål 32492/96 Coëme m.fl. mot Belgien samt Olle Abrahamsson, ”Förlängning av preskriptionstider – fakta och åsikter med utgångspunkt från en debatt om nazistförbrytarnas ansvarighet” i SvJT2005 s. 1025-1038 och Anders Perklev, ”Några frågor om retroaktivitet inom straffrätten” i SvJT2005 s. 1039-1051. 499 Sundberg 1986 på s. 660 not 19 samt densamme, ”EKMR& transformationsteorin” i JT 2013/14 s. 82-99 på s. 90-91. 500 SvJT1964 ref. s. 19 på s. 20. ”låtit förstå att den svenska straffrätten icke utgjorde något hinder för giltigheten inom riket av de i artikel 10 upptagna grundsatserna om yttrandefrihet, varunder bland annat hör frihet att sprida uppgifter och tankar utan inblandning av offentlig myndighet.”500
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=