kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 587 tatstridige vej”.469 Detta var ett utflöde av domstolarnas skyldighet att i enlighet med deras författningsrättsliga ställning vara lojala mot lagstiftaren. Sedan fick saken lösas genom en talan mot Danmark inför EG-domstolen.470 Beträffande denna extrema situation instämde Alf Ross med Sørensen och Siesby omatt domstolarna måste vara lojala med regering och folketing, men han menade att EGi så fall skulle vara statt i upplösning och att EG-rätten i normala fall var överordnad nationell rätt.471 En liknande diskussion fördes i Norge, men Fridtjof Frank Gundersen framhöll att den nationella domstolen delvis kunde lösa problemet genom att få ett förhandsavgörande från EG-domstolen om EG-rättens tolkning som de kunde använda som stöd för en fri tolkning av den nationella lagregeln. Vid normkonflikt beträffande normer utfärdade av olika organ var enligt honomlex posterior-regeln mindre användbar.472 Han ville hellre ta en utgångspunkt i regelnin dubio pro communitate, som skulle innebära att nationella rättsregler vid osäkerhet ”så langt deres ordlyd overhodet tillater, fortolkes slik at de ikke kolliderer med bestående fellesskapsrett”.473 Angreppssättet och satsenin dubio pro communitate var hämtat från en tysk pragmatisk teoribildning, som betydde att alla tillgängliga tolkningsmetoder skulle användas till förmån för gemenskapsrätten.474 Annorlunda uttryckt: ”[d]erogationsregeln gäller s.a.s. horisontalt men inte vertikalt”.475 Lex posterior derogat legi priori gällde bara föreskrifter från samma lagstiftare, inte mellan föreskrifter från olika lagstiftare. Dessa måste rangordnas så att lex superiorprincipen kunde tillämpas. Denna typ av överväganden pekade i olika riktningar. Den fråga som nu skall behandlas är hur förhållandet mellan nationell rätt ochEKMRsåg ut i praxis. Fallet Rt. 1961 s. 1350 handlar om en tandläkare som enligt en tillfällig lag om civil tjänsteplikt hade blivit förelagd att under ett år arbeta som distrikts469 Sørensen 1972 s. 128. 470 Sørensen 1972 s. 117, 119-121, 128. 471 Alf Ross, „EF, grundloven og juridisk metode” i Juristen1972 s. 161-165. 472 Fridtjof Frank Gundersen, ”Fellesskapsrettens anvendelse i Norge” i TfR1972 s. 463-519 pås. 509-512. 473 Gundersen 1972 s. 512, se även Landelius 1965 s. 190. 474 Hans Peter Ipsen, „Das Verhältnis des Rechts der europäischen Gemeinschaften zum nationalen Recht” i Aktuelle Fragen des europäischen Gemeinschaftsrechts. Europarechtliches Kolloquium 1964, Stuttgart 1965, s. 1-27 ssk. s. 11. 475 Landelius 1965 s. 200. Norsk praktik …
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=