konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 586 Några inlägg om synen på domarnas lojalitet med lagstiftaren och om olika rättskällors rangordning bör nämnas här, även om de föranleddes mera av EGän av EKMR. Erik Siesby tog upp frågan hur en ordning kunde formuleras, vilken innebar att gemenskapsrättsliga regler skulle ha företräde framför danska i fall av konflikt. Ett sätt var att ordna normtyperna hierarkiskt: grundlag – gemenskapsrätt – vanlig lag. Ett annat sätt var att anse Folketinget sidoordnat med EG:s normgivningsmakt och säga att det hade gjort sig inkompetent att stifta lag i strid med gemenskapsrätten. Oavsett vilken formulering som valdes grep gemenskapsrättens företräde in i något centralt: ”domstolenes lydighed eller loyalitet overfor lovgivningsmagten”.465 Domstolarnas lojalitet mot gemenskapsrätten kunde bli en verklig konkurrent till ”de lydighedsforhold, der er centralnervesystemet i medlemsstaternes samfundsmæssige organisme”;466 lojaliteten med den nationella lagstiftaren var inte längre odelad.467 Enligt Max Sørensen var frågan om hur EG:s föreskrifter och nationella grundlagar skulle placeras i förhållande till varandra svårbesvarad: Sørensen identifierade alltså enhetstanken som en värdefull men orealistisk strävan. I detta ligger ett erkännande av behovet av något slags ordning men också en insikt om att just hierarkin kanske inte var ett möjligt medel. Något senaremenade han att gemenskapsrätten skulle anses ha högre rang än dansk rätt, och att de fördragsbestämmelser, som EG-domstolen förklarat direkt tillämpliga, skulle ligga till grund för fördragskonform tolkning av lag. Detta gällde dock bara såvida inte dansk lagstiftare medvetet hade lagstiftat i strid med fördraget – i så fall måste ”domstolene følge lovgiveren på hans trak465 Siesby 1971 s. 425. Se härtill också Karsten Hagel-Sørensen, ”Rangforholdet mellem fællesskapsret og national ret. Bør alle kollisionstilfælde behandles ens?” i Juristen1973, s. 40, 55 och 60-61. 466 Siesby 1971 s. 425. 467 Siesby 1971 s. 426-427. 468 Sørensen 1963 s. 85. ”Hvis national ret ikke selv placerer sig i et underordnet forhold til folkeretten, således som det mest udpræget er tilfældet i Holland efter forfatningsandringen i 1953, er den ikke indordnet i noget hierarkiskt system med folkeretten eller en fiktiv ’grundnorm’ på øverste trin i rangstigen. De forsøg, der i den juridiske litteratur er gjort på at indordne samtlige juridiske fænomener i et enkelt universelt system, er prisværdige udslag af en trang til at skabe enhed og harmoni i det retlige verdensbillede, men ikke en realistisk gengivelse af de regler, der praktiseres.”468
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=