kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 585 Wolds uppfattning skulle leda till rättsosäkerhet om vilka konventioner som genom antydningar och outtalade förutsättningar skulle vara direkt tilllämpliga. EKMRbekräftade dessutom bara fri- och rättigheter som redan var skyddade i de olika länderna. Till exempel fanns ingen särskild dansk bestämmelse om rätten till en rättvis rättegång, men retsplejelovens regler tillsammans utgjorde en sådan regel. Slutsatsen var att EKMR inte kunde åberopas inför danska domstolar som en självständig rättskälla och att detta förhållande inte stred mot EKMR. En motsatt slutsats – som alltså Wold hade kommit till – kunde enbart I 1993 års norska betänkande om inkorporeringen avEKMRfick Wold och Smith inleda avsnittet om den norska doktrinens sätt att se på förhållandet mellanEKMRoch norsk rätt,460 vilket antyder att deras ståndpunkt hade bevarats bättre än Undéns och Espersens. Det som Wold och Smith hade gemensamt var att de möjliggjorde tilllämpning av EKMRi dömandet. De gjorde detta på olika sätt: Wold förde ett formellt resonemang: norska domstolar borde inte tillämpa lagen på ett EKMR-stridigt sätt så att Norge sedan skulle fällas för konventionsbrott. Smith möjliggjorde samma sak med ett materiellt resonemang: han hänvisade till konventionsbestämmelsernas och särskilt EKMR:s ”legislative styrke” och ”rettspolitiske kraft”.461 Debatten var inte avslutad härmed. Den återkom i Sverige något senare, när jur. kand. Rolf Almering år 1973 diskuteradeEKMR”som lagtolkningsfaktor”.462 Om ratificeringen avEKMRkunde uppfattas som en bekräftelse på att svensk rätt redan hade det innehåll somEKMRangav, och Europadomstolen kontrollerade att nationella domstolars avgöranden var förenliga medEKMR, utgjorde detta ett starkt skäl för nationella domstolar ”att tilllämpa vad som kan kallas en preventiv lagtolkning, d. v. s. att ge europarättens regler en styrande verkan i rättstillämpningen”.463 Detta kunde ske genom att ett oklart rättsläge fylldes ut med en rättsregel frånEKMReller genom att låta en regel i EKMRgå före en nationell bestämmelse.464 459 Espersen 1966 s. 413. 460 NOU1993:18 s. 72. 461 Citaten från C. Smith 1964 s. 372-373 eller C. Smith 1978 s. 87-88. 462 Almering 1973 s. 775-788. 463 Almering 1973 s. 779-780. 464 Almering 1973 s. 784-786. ”bygges på mere eller mindre naturretligt prægede opfattelser, såsom at det drejer sig ommenneskelige grundrettigheder, eller at et andet resultat ville være urimeligt, når konventionens formål er at regulere individers retsstilling”.459
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=