konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 584 Mot Wolds kritik av att Sverige inte hade godtagit Europadomstolens jurisdiktion ställde Undén frågan om inte ”ett anlitande av domstolen i de exceptionella fall då ett domstolsförfarande i praktiken kan förekomma är en fullständig överloppsgärning?”453 Han menade att förfarandet borde förenklas och att Europadomstolen var överflödig. Att den som hade blivit frihetsberövad av en lekmannanämnd möjligen hade ett befogat intresse av domstolsprövning, och ett lika befogat intresse av att det fanns ett organ som kunde kontrollera att staten gav en rätt till domstolsprövning, diskuterades inte närmare. Mot detta genmälde Wold att han i synnerhet var kritisk till Undéns avvisande ståndpunkt gentemot en politiskt oavhängig domstolsprövning. Den svenska inställningen hade nämligen varit att ministerkommittén skulle ha mera förståelse för praktiska hänsyn och inte – i motsats till domstolen – tolkaEKMRformalistiskt. Wold framhöll EKMR:s betydelse som bindande rätt för medlemsstaterna.454 Debatten visar att en viktig skiljelinje gick mellan dem som ansåg att domstolskontroll, även av om ett land uppfyllde kraven i EKMR, var en rimlig konsekvens av formuleringen av fri- och rättigheter, och dem som fäste större vikt vid lagstiftarens handlingsutrymme. För danskt vidkommande diskuterade universitetslektor Ole Espersen EKMR:s förhållande till nationell rätt.455 Han distanserade sig från Wolds uppfattning om förhållandet mellanEKMRoch intern rätt och konstaterade att denna avvek ”stærkt fra den almindelige opfattelse”.456 Espersen konstaterade att traktater i dualistiska länder som de skandinaviska krävde någon form av transformering för att bli bindande för en domare. Innan så hade skett var de på samma nivå som annat material de lege ferendaoch kunde bara bli relevanta genom konventionskonform tolkning. Max Sørensen diskuterade samma fråga och kom fram till att det skulle vara en ”retlig nyskabelse, om domstolene [---] påberåbte sig konventionen”457 och tillämpade den direkt. Det kunde dock inte helt uteslutas att så kunde komma att ske. Det var för Espersen ”væsentligt at få slået klart fast, at Terje Wolds påstand om, at menneskerettighedskonventionen umiddelbart vil kunne påberåbes i de nordiske lande næppe er velfunderet”.458 Espersen menade att 453 Undén 1963 s. 661. 454 Terje Wold, ”Om FN’s og Europarådets domstoler” i SvJT1964 s. 451-452. 455 Espersen 1966 s. 401-413. 456 Espersen 1966 s. 401. 457 Max Sørensen, ”Spørgsmålet om den umiddelbare anvendelse af traktater som bestanddel af dansk ret” i NAT1966, s. 107-124 på s. 118. 458 Espersen 1966 s. 406-407.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=