kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 583 När Wold skrev, hade domstolen bara prövat några få mål, och han antog att domstolen skulle komma att spela ”en forholdsvis beskjeden og tilbaketrukken rolle”.448 I just det avseendet gav inte framtiden Wold rätt. När det gäller synen på maktdelning identifierade han däremot en viktig skillnad mellan norsk och svensk rätt. Wolds artikel föranledde gensaga från olika håll. Carsten Smith menade i sin provföreläsning till juris doktorsgraden att Wolds sätt att uppfatta just rättigheterna i EKMRsom individuella ochdärmed justiciabla var för konstruerad, men att folkrätten generellt var en del av norsk rätt. Då hadeEKMR en sådan rättspolitisk kraft att dess bestämmelser borde ha företräde.449 Mer av mothugg fick Wold föga förvånande från Sverige, och även från Danmark. Östen Undén menade att ett problemmed de europeiska fri- och rättigheterna var att de var för detaljerade.450 Ett exempel på detta var att den som hade frihetsberövats hade rätt till domstolsprövning, och det hade ”gjorts gällande av svenska jurister att det i Sverige föreskrivna förfarandet inför sinnessjuknämnd, barnavårdsnämnd, hälsovårdsnämnd etc. inte uppfyller föreskrifterna i konventionen”. Det var enligt Undén olämpligt ”att göra till en principfråga, därtill en fråga ommänskliga rättigheter, huruvida en lekmannanämnd eller en domstol har att pröva frihetsberövandet”.450 Huvudfrågan var i stället om avgörandet var garanterat objektivt och sakkunnigt. Intressant är att Undén spekulerade i upptäcktsrisken: 447 Wold 1963 s. 371. 448 Wold 1963 s. 372. 449 Carsten Smith, ”Folkerettens stilling ved norske domstoler” i TfR1964 s. 356-374 på s. 372-373 (eller dens., Statsliv og rettsteori, Oslo 1978, s. 71-89 på s. 87-88). 450 Östen Undén, ”OmFN:s och Europarådets domstolar” i SvJT1963 s. 657-661, ssk. s. 659. 451 Undén 1963 s. 659, båda citaten. 452 Undén 1963 s. 659. ”Vi har forlengst gjennomført generell domstolskontroll – som alle andre vesteuropéiske land – også av regjeringens vedtak. Vi finner dette helt naturlig. Vi ser i domstolskontrollen intet motsetningsforhold mellom lovgiveren, forvaltningen og domstolen, men en funksjonsdeling til fremme og trygging av retssikkerheten. Det er derfor ikke egentlig naturlig for Norge i spørsmålet om Europadomstolen å stå på linje med Sverige.”447 ”Man kan naturligtvis säga att risken för att ett internationellt domstolsförfarande kommer till stånd i dylika tolkningsfrågor är minimal. Vilken regering skulle komma på den idén att t.ex. instämma Sverige till Europarådets domstol för förment kränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna enligt konventionen?”452
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=